fredag 31 december 2010

Gott slut alla kära vänner!


Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias
 
 

onsdag 29 december 2010

Hallelujamoment

Idag har jag sett de första strålarna från solen på några veckor, oj så härligt att se! Den lyste mig inte i ansiktet utan såg att den lyste på Kuosakåive (vet inte riktigt hur det stavas), berget på norra sidan om älven. Vad jag vet så betyder Kuosakåive Det stora berget.
Underbart! Det har vänt och vi på väg mot ljusare tider!


tisdag 28 december 2010

Jullovsmorgon

Ni som är uppväxta på 70-talet eller senare, kommer ni ihåg jullovsmorgon? Det gör jag!

Det var liksom en helig stund detta tv-nöje. Jag minns att jag smög ner i köket med täcket om sig, mamma och pappa sov (eller var dom på jobbet?) och nere i köket tände jag julgranen och på med tv:n.
Man ska komma ihåg att detta var på den tiden det inte skvalade runt barnprogram dygnet runt och det hela kändes mycket mysigt. Inga vuxna som störde och skulle se sina viktiga nyheter och väder utan man hade tv:n, granen och nästan hela världen för sig själv en stund. Dessutom doftade köket hyacint och i nötskålen rullade oftast det kvar några nötter man kunde äta. Så mysigt det var!
Vår allas Bamse :)

Beppe :)


Ni kommer väl ihåg Rabalder? Jag gillade han skarpt och minns att berättarrrösten var bra!

 Om ni vill kolla på Rabalder så kolla här!
Scooby-Doo, grunden till min mörkerrädsla tror jag



söndag 26 december 2010

Besviken

Är djupt besviken. Här ordnar man jul efter alla traditioner, man handlar, planerar, köper julklappar, lagar mat, pyntar, ja ni vet allt det där. Så igår tar jag fram Aladdinasken jag köpt för att avnjuta dess frestelser, bara för att finna att DOM HAR TAGIT BORT MARSIPANBITEN! Ja jag vet, jag tillhör minoriteten i befolkningen som gillar marsipan men den SKA VARA DÄR!!! Förstå att det är synd om mig? Lyxproblem tänker du? INTE! Så nu sitter jag här och får göra om mina val i asken. Rom russin, körsbär i likör och liknande väljer jag gärna.



När jag var barn fick alltid jag och bror en Presentchokladask, Konsums eget märke av Talvatistomten. Bror åt nougat bitarna först, jag marsinpan och den underbara peach melba som fanns då. Nu tror jag inte Presentasken finns längre. Inte heller godaste peach melba och inte heller marsipan tydligen. Fatta hur det plockas bort godbitar ur mitt liv!



En gång när jag var liten var mina föräldrar bjudna på en fest och jag fick följa med. Personen dom var bjudna till var hur snäll och trevlig som helst och jag var det enda barnet där. Han stack till mig en stooor chokladask och sa att jag fick äta hur mycket jag ville! Ni förstår hur glad jag blev, vilken bra fest! Tills jag upptäcker att det bara fanns en sorts bitar i asken, nämligen körsbärs i likör. På den tiden gillade jag inte likör, kanske inte så konstigt, jag hade nog bara en 6 år på nacken. Jag glömmer aldrig besvikelsen, hela asken full med vackra praliner i röda papper och så tyckte jag inte om dom.....

Trasig spis

Kvällen före julafton skulle jag griljera skinkan i vanlig ordning och såg fram emot en ljummen skinkbit på en smörgås och en julmust så där på kvällskvisten. Men när jag satte på ugnen så började det lysa i ugnen? Först blev jag lite glad, tänkte att ugnslampan äntligen har lagat sig själv efter fem år. Men nu var det inte så, ut ur själva värmeelementet sprutade det ut typ lite eldsflammor och när jag stängt av ugnen gick den aldrig mer att starta. Den är med andra ord trasig med två plattor inkluderade. Så här under jul har vi fått klara oss med två fungerande plattor men det har ändå gått bra.

Under många år arbetade jag som mattant i kommunens storkök och när jag som 18 -åring började där så hade jag en äldre arbetskamrat, vi kan kalla henne Lisa. En gång berättade hon när hon på 70-talet hade köpt en ny fin brun och modern spis. Jag vet inte om ni kommer ihåg dessa spisar med en instrumentpanel mot väggen? Det var en fasligt massa klockor och mätare som man kunde ställa in.
En natt vaknade Lisa av att det larmade i spisen. Hon klev upp och vred på reglagen så den blev tyst. När samma sak upprepades tre gånger under samma natt blev Lisa galen, tog köksyxan och slog sönder instrumentpanelen. På morgonen när hon och maken skulle koka sitt morgonskaffe funkade inte spisen, det hade blivit kortis. Dom fick vackert ta in gasolköket som dom brukade använda vid skoterturer.
Hur det slutade minns jag inte, men jag förmodar att de vackert fick köpa ny spis. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på historien och ser i mitt inre öga hur det tjuter i spisen och Lisa med sin ganska stora lekamen slår sönder den med köksyxan.

Nå det gjorde inte jag, jag skulle bara griljera julskinkan.

Ungefär så här såg dom ut men med en massa klockor och grejer.

lördag 25 december 2010

Roligaste kommentaren på julafton

Igår lyssnade vi naturligtvis på julmusik som sig bör på julafton. Så säger sonen: Men är det här verkligen julmusik? Är inte det här gospel, bruna tanter i ett tält som sjunger Oh, praise the Lord!?

Bruna tanter i ett tält?

fredag 24 december 2010

GOD JUL

En riktigt GOD JUL önskar jag mina läsare!

Julnatt

Så här kvällen före julafton blir jag lätt lite känslig. Tänker på människor som inte har mat eller tak över huvudet. Eller som sitter ensamma i en grå lägenhet, bortglömd och ledsna. Synd om människor som är sjuka, som ligger på sjukhus och inte har något val. Det är med andra ord en kväll för lite eftertänksamhet.

Jag läste en gång att "Bli vän med ensamheten för den förråder dig aldrig". Och visst är det så. Ensamhet kan vara härligt när den är självvald, när du har ett alternativ. Själv är jag sällan ensam, men kan uppskatta att vara ensam hemma då å då.

En gång för ganska länge sen skulle jag arbeta julhelgen, sambon åkte iväg för att fira med sin familj på annan ort. Natten före julafton låg jag och lyssnade på radion (det var på den tiden jag var så mörkrädd att jag inte klarade av att sova själv utan att ha lampa och radio på) och Bertill Perrolf mötte julaftonen vid havet. Det var ett småmagiskt ögonblick som jag inte kommer att glömma. Bertil Perrolf var en gammal radioprofil, hans program Skivor till kaffet slutade 1993.
Iallafall så tror jag att detta var den första gång jag firade julen som vuxen, delvis i vald ensamhet.

onsdag 22 december 2010

Granen

Igår satte vi upp våran julgran tillika plastgran. Den köpte jag en gång på halva priset i Luleå. Jag var lite ivrig den gången, glad att ha fyndat på halva priset. Granen är nämligen stor i omfång, för stor för vårat vardagsrum egentligen. Men eftersom den är oss kär får den fortsätta bo hos oss.
När jag ganska nyss hade flyttat hemifrån och hade min första julgran bestämde jag att det minsann bara skulle vara ljus, glitter och röda stora pumlor i den. Vackert och estetiskt var det men med tiden och barnens ankomst har grandekorationerna blivit fler och av ganska vitt skilda slag och varje år köper jag någon gammal pumla eller dekoration som ska dit.
Utegran (eller tall) hade vi alltid när barnen var små men nu har vi andra dekorationer utomhus. Vad det egentligen beror på vet jag inte men tror nog att det fallerade på detta med införskaffandet av trädet.
När jag var liten hade vi förstås riktig gran både ute och inne. Andäktigt kläddes den dagen före julafton och allas ögon glittrade ikapp med allt fint pynt. Ute hade vi bara en ljusslinga i granen naturligtvis, en med olika färger och med stora lampor, inte så där fjantigt små som dom är idag. Jag tyckte att det var hur mysigt som helst med den färggranna Disney granen på gården tills belysningen en dag gick sönder. Jag minns att en ny införskaffades, men med vita vanliga ljus. Besvikelsen var stor hos mig, hur kunde mamma och pappa tycka att det vita kala ljuset var fint i jämförelse med de röda, gröna, gula lamporna med sina runda former??


tisdag 21 december 2010

måndag 20 december 2010

söndag 19 december 2010

Knäcktjyvar!

Jag dammsög idag och när jag var runt soffan får jag se knäckpapper liksom lite bakom soffan.... MEN? VEM? Knäcken ska ju vara till jul! Och DÅ kommer jag ihåg en liten flicka som hade en mamma som sagt att knäcken ska vara till jul! Mamman förvarade knäcken i en fin plåtburk i det svala skafferiet. Flickan tyckte att det var mycket oskyldigt att bara smaka några och dom var himmelskt goda... och hon smög knäckpapperna bakom soffan så det inte skulle märkas.. :)

Hmmm.....

Indianerna

När sonen var kanske 3 år gammal satt jag och han och åt lunch. Han åt plättar och jag gnagade på ett kycklinglår och då lät det så här:

Sonen: Mamma, måste kycklingen dö innan man äter den?
Jag: Ja det måste den.
Sonen: Det är synd om den då.
Jag: Ja det är synd om den. Vet du om att det finns människor som tycker så synd om djuren så att dom bara äter sånt som växter, tex grönsker och frukt? Dom kallas vegetarianer.
Sonen: hmm..

Så var det tyst i kanske en halv minut och så säger sonen:
Dom där indianerna, kan dom gå?

Ja man kan undra......

Jag tror nog att dom kan gå?

lördag 18 december 2010

Hemligheter

Nu i juletid är det en del hemlighetsmakeri, julklapparna ni vet!

En gång när jag var barn, jag kan gissa på att jag var en 9-10 år så var jag en eftermiddag ute och lekte i snön (ja det var på den tiden barnen gjorde sånt och inte satt inne med tv-spel och andra elektrifierade apparater). På sidan av vårat hus fanns ett fönster till ett rum där ett bänkfast skrivbord stod. Jag var där utanför och tittar in och kollar vad min mamma rustade med därinne. Hon slog in mina julklappar!! Tror ni att mina 10-åriga ögon kunde slita sig från aktiviteterna? Nope. Hur tror ni det kändes på julafton? Trist, jag visste exakt vad som var i varenda paket och det var urtrist. Men jag lärde mig iaf något och undvek sedan alltid det som jag visste att jag inte skulle veta i paketväg.  Learning by doing kan man nog säga....


Paketen på bilden har inget med berättelsen att göra :)

fredag 17 december 2010

Pumlor och en mysko låda

Jag var in på denna lilla trevliga blogg och njöt av att se alla fina bilder, särskilt de på pumlorna. Som jag tidigare berättat så är jag svag för julgransdekorationer, särskilt av de gamla slaget. Det fanns även en bild på gamla julgransbelysningar och drar mig till minnes denna smått fantastiska historia. Den är iaf fantastisk i min värld.
Min morfar var vaktmästare på Kaitumgården i många år. Jag vet inte när han började där men gissar att det var på 40-talet och han slutade kring 1965 då min pappa fick jobbet, och morfar gick i pension. 1985 började jag arbeta i köket på Kaitum och ca 10 år senare, när min pappa gått i pension, så kommer den nya vaktmästaren, vi kan kalla honom för Öhrn, en dag och vill prata med mig. Han berättar att han har hittat en gammal kartong med en julbelysning, instoppad i ett sånt där skåp där man har en brandslang i. På baksidan står morfars namn och även några rader som min mormor hade skrivit.
Ni förstår säkert att jag blev helt förstummad. Har lådan legat där sen närdå, har ingen sett den och hur hamnade den i ett skåp med en brandslang?
Det kändes mysko men härligt att bära hem denna fina kartong med morfar namn, som en hälsning från en svunnen tid.

torsdag 16 december 2010

Helt Apropå - The Prize - Gorbatjov "En traktor"

Ok, skicka hit dom pristagarna för dom behövs här i snöstormen!





Tycker synd om folk som måste ut och köra i denna snöstorm. Tycker synd om hundar och katter som måste ut för att slå en drill. Tycker verkligen synd om de som inget hem har och måste tillbringa natten utomhus. Tycker nästan synd om mig själv som har skottat ute idag. Vill ha en egen traktor. Vill och vill som mamma sa när man var liten.

onsdag 15 december 2010

Matiné

När jag var stor nog att gå på bio själv så var jag en frekvent besökare på Bio Norden. På söndagarna var det matiné, man såg allt som visades, Grodan Boll och Mary Poppins kommer jag ihåg. Jag gick ofta tillsammans med min kompis Small Zero, vi hade fått 10 kronor var till detta söndagsnöje. Biljetten kostade 6 kronor och för resterade köpte vi alltid en Tulo citron. Vanan att äta popcorn på bio hade nog ännu inte nått skogsbyn, eller räckte inte våra 4 kronor månntro?
Den första bio jag var på var Aristocats, min bror och hans tjej tog med mig på detta märkvärdiga nöje. Jag var kanske en 6-7 år och en mycket nöjd flicka efteråt. Men å andra sidan var det inte särskilt svårt att roa barn födda på 60-talet inbillar jag mig.
Vilken var din första bio?


 Jag kommer ihåg att det visades en snutt av Aristocats i Kalle Anka på julafton när jag var liten, när katterna jammade lös och taket ramlade in. Kommer ni ihåg?

Tilljättavisning!!

När sonen var ca fyra år var vi bortbjudna på middag hos vänner en fin sommarkväll. Vännerna hade en flicka i samma ålder vår son. Eftersom vi skulle grilla och ville undvika hungerskravaller hos barnen fick barnen äta grillkorv och pommes före oss. Och då lät det så här:

Flickan: - Mamma, mela kolv!!
Sonen tittar på henne, sväljer och säger snusförnuftigt: - Det hetej inte mela kolv, det hetej meja kojv!

:D

tisdag 14 december 2010

Inget rekorderligt fruntimmer är jag....

Tänker på alla fantastiska kvinnor med denna skapar-iver. På de kvinnor som funnits före dig och mig och som lämnat alla dessa konstverk efter sig, alla dessa handarbeten.

När man går på loppisar och liknande kan man konstatera att det ligger högvis med arbeten på hyllorna; virkade, stickade och broderade. Fina arbeten som tagit energi och massor av tid till att göra. Själv är jag inte av den typen som fixar sånt, jag har varken kunskapen eller intresset. Eller tålamodet. Faktiskt så stickade jag ett par vantar (ja ett par, inte bara en vante) på högstadiet och det är väl den störta bedrift jag gjort inom ämnet. En gång fick jag ett nybörjar broderi av min mamma, enkla korsstygn sa hon att det var, med ett garn i tonade färger så man behövde aldrig byta tråd. Hur tror ni att det slutade? Ja en enda stor tjorv med trådar kors och tvärs på undersidan... *jätteenkelt*...hmmmff.
Nu för tiden har jag gett upp att jag ska bli ett rekordeligt handarbetande fruntimmer, symaskinen kommer bara fram när jag måste och då drar familjen, ungefär som när Prosit ska nysa i filmen om Snövit. Dock handarbetar jag ju här på bloggen, man är ju modern, jag kör en egen utarbetad variant på pekfingervalsen. Men en sak är säker, skillnaden är dock den; om 50 år är det ingen som någonsin kommer ihåg detta bloggskapande och ingen kommer att sälja inläggen på loppis.
På nätet finns gott om bloggar där rekorderliga kvinnor handarbetar och kvinnor som köper begagnade dukar och dyl och gör om dom till finfina saker!
Visst blir man liiiite inspirerad?

måndag 13 december 2010

Ny smak på julbordet - Wasabiströmming


Skölj filéerna. Blanda ättikslagen. Låt strömmingen ligga i lagen i kylen tills köttet är vitt, ca 4 timmar. Blanda runt lite så det är ättikslag runt om alla fiéerna. Låt filéerna rinna av ordentligt i durkslag. Dra av skinnet. Blanda alla ingredienser till wasabisåsen.
Blanda strömmingen med wasabisåsen i en glasskål. Täck över och låt stå i kylskåp ett dygn. Strömmingen är hållbar i kylen ca 1 vecka.
4-6 portioner
  • 500 g strömmingsfilé
Ättikslag:
  • 5 dl vatten
  • 1 dl ättiksprit, 12%
  • 1 msk salt
Wasabisås:
  • 1 1/2 dl gräddfil
  • 1 dl majonnäs
  • 1-2 msk wasabipasta
  • 1 msk citron, pressad
  • 1 tsk malen ingefära
  • 1 bit purjolök, det gröna, i tunna strimlor
  • 1 tsk salt
  • 1 krm vitpeppar


    Bild på Wasabiströmming


Faderns inlagdsill

6 dl vatten
1 dl socker
1 tsk hel kryddpeppar
1 tsk hel vitpeppar
3-4 rödlökar i skivor
1-2 morötter i skivor
1½ msk ättika 24%

sillfiléer

Vattendra sillen så att den är lagom salt. Rör socker och vatten till sockret löst sig. Blanda ihop lagen och slå över sillen.

Senapssill

Under dagarna som kommer kommer jag att lägga upp lite julrecept. Här kommer receptet på senapssill!

1 burk urvattnad inläggningssill (eller sill från tunna - ännu bättre men mer jobb!)

1 burk creme fraiche
½ dl svenska senap
1 msk socker
1 msk vinäger
1 krm grovmalen svartpeppar
1 liten finhackad rödlök
1 knippa finhackad dill

Skölj filéerna och låt rinna av väl. Skär sillen i cm stora bitar och sätt i en skål. Blanda såsen, slå över och blanda.

söndag 12 december 2010

Besviken på blondinerna...

Köpte mig en påse blodapelsiner häromdan och blev besviken. Igen. Nog fasen har väl blodapelsinerna blivit blondare och blondare för varje år?? Do blondies have more fun? Jag tvivlar. Annat var det förr när blodapelsiner verkligen var blodapelsiner, i princip var dom svarta!
Jag minns när jag var liten och var hos mormor och morfar. Mormor skar av en hatt av apelsinen, pressade ner en sockerbit och sen fick man gorma och äta den med en tesked.

Kaffepanna

När min mor och far inte tyckte att jag behövde åka barnvagn nå mer, så sålde dom vagnen och för pengarna köpte mamma en ny kaffepanna. När jag flyttat hemifrån så fick jag ärva den och är mycket glad för det, för jag tycker att den är jättefin. Mormor hade en likadan men i mindre storlek. Den är designad av Sigvard Bernadotte och ser ut så här:


Sigvard Bernadotte var en riktigt duktig designer och hans prylar hittar man lite här och var.


lördag 11 december 2010

Gästbloggare!

Hejsan.

Fick en inlevelse igår om att testa blogga. Den inlevelsen försvann bort, men återkom idag.
Tänkte då skriva om en sak, och det ska jag, men jag börjar med dagens tankar.

Jag har varit med yngsta sonen på basketmatch idag. Han har nyss börjat men det är det enda han pratar om. Han tränar varje tisdag & torsdag. För ca 1 månad sen var det dags för första tävlingarna för hans del. Han hade då tränat bara i ett par veckor, i hans första bollkontakt satte han en påse Sen i matchen efter, satte han en till. Bra det, jag var stolt som en tupp. Idag satte han 5 påsar. Nu är ju inte det som är det viktiga, att vinna och göra mål. Vad jag vill få fram är just vikten av att ta vara på dessa eldsjälar som gör detta möjligt.

Ett par sekunder senare, sätter Gustav sin första påse  :)

Jag flyttade till Jokkmokk -84 så jag missade ortens framfart i basketbollens tecken. Men Jokkmokk var i div 1 om jag fattat det rätt. Nu efter många år utan basket så är den på frammarsch igen vilket är jättekul. Men för mig ett helt nytt område. Hörde av en i publiken att han även sett basketens stora artister i Jokkmokk när det begav sig, Harlem Globetrotters. Dom vann med tresiffrigt, men bara att dom var här visar att basket har varit stort i Jokkmokk en gång i tiden.


Det jag tänkte på igår var just det att det snackas om att det är så mycket utsmyckning i samhället. Någon sa att om vi inte hade alla ljus kring Jul så hade vi ungdomsgårdar. Det kan jag inte tänka mig.
Visst, det är ju trist att inte dessa finns, men att tro att om vi inte lyste upp orten under mörkaste tiden skulle ge oss det är otroligt naivt. Det skulle bara bli mörkare i Jokkmokk.

Tack för ordet...

PS! Hårdrockare som jag är, men detta är just nu bästigaste låten…
http://www.youtube.com/watch?v=X4c2xI4WGVE

Tack Sambon som lät mig testa detta forum…

Julkort

Jag har samlat på en hel del saker genom åren men så småningom slutat, ibland pga utrymmesskäl men för det mesta för att jag ibland tröttnat men för det mesta för att jag bara blivit nöjd.
Förut samlade jag på fina julkort, gärna med gamla motiv. Jag har en hel hög liggandes som jag bara tar fram och beundrar så här i juletid, nördigt eller hur? Och jag kan fortfarande köpa på mig julkort om dom kommer upp i rätt nivå!
Förr skickade jag dröser med julkort, nästan så att jag skickade till grannarna. Nu har jag lugnat mig och vad jag kan förstå så är jag inte den enda som gjort det för det skickas visst inte alls lika mycket julkort som förr. Enligt min mamma så ska man skicka sina julkort till lucia, så att de kommer fram i tid. Och eftersom jag alltid gör som mamma säger så är det nog bäst att sätta sig och skriva dom då ;)
Här kommer några bilder på julkort av en av mina favoriter, Lennart Helje!



I onsdags kunde man på radion höra vår lokale krögare Kenneth, som har den stora äran att servera gästerna vid nobelmiddagen. Han har nu serverat där 13 år på raken men siktar på 15 år. Kenneth driver tillsammans med sin familj det gamla anrika Hotell Gästis och är tredje generationen som hotellkrögare.
Till hotellet hör även gamla Bio Norden, här började man visa film 1915 men nuvarande byggnad uppfördes 1930.

Grundaren till Gästis var Axel Åkerlund, en bror till min mormor. För er som inte vet så var mannen som stod modell för statyn i parken, Felix, en bror till Axel. Min mamma har berättat att Axel bla brukade ha med sig apelsiner när han kom och hälsade på i hembyn Klubbudden, vilket var lite ovanligt och exklusivt på 30-talet.


Ibland besöker jag Gästis för en lunch och jag är aldrig besviken. I lokalen kan man känna historiens vingslag, jag kan fantisera om eleganta kvinnor och män som på 30- 40 talet dansade i lokalen i fina eleganta kläder, lite Chanel no 5 bakom örat, elegant rökandes på en cigarett i munstycke.
Nå allt är möjligt i fantasin men jag tycker att det är roligt att vi på orten har en anrik krögare som åker till huvudstaden för att servera nobelpristagare och andra.

fredag 10 december 2010

Bråda tider

Livet fyller mig med arbete, måsten, arbete och fler måsten känns det som, den "egna tiden" blir en stund med datorn då och då. 2 veckor till julafton och tiden går fort. Idag hade jag tänkt göra bort allt julbak men inser att jag nog inte hinner det. Kanske det blir någon lucka i helgen? Är detta kvinnans lott eller är det självvalt?

torsdag 9 december 2010

Naturfoto

Jag måste bara länka upp Gunilla Falks blogg!
Har ni nånsin sett sötare ugglor någon gång?

Naturfoto Jokkmokk: Gästbild Lillebror Hammarström: "Det har varit fantastiskt kul att ta emot bilder under dagen, spännande att öppna och se vad ni hittat på. Sen kom det jobbiga......att välj..."

onsdag 8 december 2010

Vackraste julsången?

Vackraste/finaste/bästa julsången är svår att kora för många bra sånger finns det. Och det behöver inte finnas någon som är bäst, fiffigt va?
Här är i alla fall en som jag tycker är fantastiskt vacker, Ave Maria med Pavarotti. Tycker nog att Josh Groban framför den ännu bättre men jag hittade inte den på nätet.
Jag tycker att den är andäktigt vacker, ger en känsla av stillhet och ro, precis det jag vill ha ut av julen.
Vilken är din favorit julsång? Länka upp i kommentarsfältet får vi se vilken samling vi får!


Dubbelt så goda

Idag blev jag och hela arbetsgänget bjuden på världens gofika, vår lilla rara chef har nämligen fyllt jämna år. Bla. bjöd hon på denna suveräna kaka som jag absolut ska baka själv! Dom heter Dubbelt så goda.

Ca 30 st
100 g sötmandel
100 g hasselnötter
5 dl florsocker
4 äggvitor

Fyllning
1 dl starkt kallt kaffe
1 msk maizena
1 äggula
125 g mjukt smör
½ dl florsocker
½ vaniljsocker

1. Mal mandeln och nötterna (använd kvarn, inte matberedare). Blanda det med florsocker.
2. Vispa vitorna till fast skum och vänd försiktigt i socker och nötblandningen. Spritsa eller klicka ut teskedsstora klickar på papprad plåt. Grädda kakorna mitt i 175 grader varm ugn ca 10 min. Låt kallna på papperet.
3. Fyllning: Blanda kaffe och maizena i en kastrull och låt blandningen sjuda till en kräm under omrörning. Ta kastrullen från värmen och låt krämen svallna något. Rör i äggulan.
4. Rör smör, florsocker och vaniljsocker smidigt. Klicka ner smörblandningen i krämen och rör väl mellan varje klick. Lägg ihop kakorna två och två med kräm emellan. OBS! Skulle krämen skära sig kan man få den bli jämn igen om man ställer bunken i hett vattenbad och rör kraftigt.

Bäst blir de om man förvarar dem i frysen och tar upp dem en stund innan de ska ätas.

tisdag 7 december 2010

Dagens köp!

Som jag berättat tidigare så är jag ganska road av gammalt porslin. En formgivare som jag verkligen gillar är Stig Lindberg. Han var verksam på Gustavsbergs porslinsfabrik och många kära serviser har han formgett. Han gjorde även andra saker i säker 50- och 60-tals anda!
För ett par år sedan så gav Coop ut kaffemuggar med motiv av Stig Lindberg, Fallande löv.Och idag när jag gjorde ett av mina många besök på den lokala Konsumbutiken fann jag nu andra muggar med motiv av honom! Mönstret är tydligen framtaget tillsammans med Stig Linbergs son. Så jag kunde ju naturligtvis inte låta bli att köpa ett par förpackningar....
Fallande löv

måndag 6 december 2010

Hajskräck

Min söta lilla brorsdotter skrev igår i sin blogg om sin skräck för troll, någonting som följt henne från barndomen och in i vuxenlivet. När jag var barn (och även nu ibland) var jag mörkrädd men hade även skräck för hajar! Nu när det är hajattacker i Egypten så känner jag bara hur rätt jag hade!
Jag och min kompis, vi kan kalla henne Small Zero, sprang på bio tittan som tättan och naturligt vis såg vi både Hajen (hur många filmer kom det, tio?) och en film som hette Piraya. Vad dom handlar om vet ni säkert, jo hajar och pirayor som käkade upp oskyldiga människor som njöt av sol och bad.
Jag och Small Zero var som två sälar, hela sommaren badade vi så fort det fanns tillfälle och tillfällen fanns det gott om, för båda två hade vi en sjö i princip nedanför köksfönstret. Idylliskt och vackert som en tavla av Zorn men vi var rädda för att det skulle komma en haj eller ett stim pirayor och börja käka upp oss. Vi jagade upp varandra, särskilt när vi var på djupt vatten. Fortfarande kan jag få samma känsla om jag badar i en sjö, rädd att jag ska känna någonting mot kroppen för då kanske det är Hajen eller några hungriga pirayor.
Så om du ser svart flagg vid Talvatis i sommar, då vet du att det bara är jag som varnar!


Nu finns tom Mega Piraya, tur att jag inte såg den iaf!

söndag 5 december 2010

Nu nalkas lucia!

En sak som är annorlunda nu jämfört med när jag gick i skola, är att på 70-talet fick man ha luciatåg varje år och därmed flera års inövning på luciasångerna. Varje år ordnade klassen och fröken (minns inte att någon annan vuxen var inblandad) julfest i klassen med det obligatoriska luciatåget. Jag förstår ju nu som vuxen vilket otroligt arbete det måste ha varit med att ordna allt detta, men att det man på köpet faktiskt lärde sig ganska många jul- och luciasånger. Jag minns att vi övade och övade, lärde oss sånger och dikter. Vi framförde ett och annat  bibliskt rollspel och kommer ihåg att jag en gång var fångvaktare :) Vi tränade hur vi skulle gå och man var nervös inför den stora kvällen. Men mysigt var det som jag minns. Och fröken hade en hink med vatten i beredskap om det skulle börja brinna av något ljus.
I vår kommun är det så att man är med i luciatåget när man går i klass 5 (Västra skolan) och klass 9 (Östra skolan). Nu i år ska min äldsta son även vara med i ett luciatåg då han går och konfirmationsläser. Med andra ord så finns inte så många inlärningstillfällen för dessa traditionella sånger. Nå det kanske finns viktigare saker än att lära sig sånger utantill, men nog är det ändå ganska trevligt att som vuxen ändå kunna dom. Jag menar så man kan förära familjen med an och annan december aria!

Stor kris

Va va va tänker du nu? Stor kris, vad har hänt?
Ja det ska jag tala om att det är så att jag är av den ganska traditionella typen när det gäller mitt julpynt. Saker ska gärna stå på samma ställe år till år men i år ser det ut att krisa till sig!
På sensommaren köpte vi en platt-tv, den gamla tjock-tv:n gick nämligen sönder och så långt var ju allting väl, tills jag för ett par dagar sen insåg att jag brukar ha mitt kära luciatåg av Lisa Larsson PÅ tv:n. Vet ni hur dåligt det går att ha keramikfigurer på en platt-tv? Det går inte! Var ska nu det söta luciatåget stå? Och bredvid tv:n brukar jag ha en lång tomte i trä, hur ska det nu gå med honom?
Hade jag tänkt på detta så hade jag reparerat gamla tjock-tv:n!

Adventsbarn av Lisa Larsson

Vad ska man blogga om?

Haha, allt ska behandlas!