Igår satte vi upp våran julgran tillika plastgran. Den köpte jag en gång på halva priset i Luleå. Jag var lite ivrig den gången, glad att ha fyndat på halva priset. Granen är nämligen stor i omfång, för stor för vårat vardagsrum egentligen. Men eftersom den är oss kär får den fortsätta bo hos oss.
När jag ganska nyss hade flyttat hemifrån och hade min första julgran bestämde jag att det minsann bara skulle vara ljus, glitter och röda stora pumlor i den. Vackert och estetiskt var det men med tiden och barnens ankomst har grandekorationerna blivit fler och av ganska vitt skilda slag och varje år köper jag någon gammal pumla eller dekoration som ska dit.
Utegran (eller tall) hade vi alltid när barnen var små men nu har vi andra dekorationer utomhus. Vad det egentligen beror på vet jag inte men tror nog att det fallerade på detta med införskaffandet av trädet.
När jag var liten hade vi förstås riktig gran både ute och inne. Andäktigt kläddes den dagen före julafton och allas ögon glittrade ikapp med allt fint pynt. Ute hade vi bara en ljusslinga i granen naturligtvis, en med olika färger och med stora lampor, inte så där fjantigt små som dom är idag. Jag tyckte att det var hur mysigt som helst med den färggranna Disney granen på gården tills belysningen en dag gick sönder. Jag minns att en ny införskaffades, men med vita vanliga ljus. Besvikelsen var stor hos mig, hur kunde mamma och pappa tycka att det vita kala ljuset var fint i jämförelse med de röda, gröna, gula lamporna med sina runda former??
