(Mega) Lyckan personifierad Del 2

I november var sonen och hans far och såg In Flames i Stockholm, om detta kan ni läsa här.
När dom kom hem hann de knappt sko av sig i hallen innan dom hade beställt nya In Fläjmsbiljetter, denna gången i grannstaden Piteå 22 april.
Så igår var den stora dagen, och dom tänkte väl typ, vad kan en liten "byaspelning" mäta sig från Hovet? De gjorde en missbedömning, allt var perfekt och bättre än i Hufvudstaden.
Någon gång vid hälften av konserten ville bandet låna sonens telefon och fota med och en stund senare säger dom till han: "du är min bästa kompis, kom upp på scenen"!
Här kan ni se det sonen filmade från scenen, ljudet är inte det bästa men man duger som ändå :)




Det här har pappan filmat från publiken: På väg ner från scenen av någon i crewet, så säger sonen att det här är den lyckligaste dagen i mitt liv. Mannen säger då, ja men det blir ännu bättre när du hittat en fru och fått barn? Tveksamt, blev svaret.
Nå om detta kan jag säga att jag vet svaret, jag har ju fött min son och mot det kan inga konserter i hela universum mäta sig. Men om detta får sonen bli varse så småningom, hoppas jag.

Lyckan personifierad

I helgen har min äldsta son varit till huvudstaden tillsammans med sin pappa för att gå på sin första konsert. De har sett In flames, och då jag och yngre sonen fattar noll och ingenting av den musiken, så valde vi en annan weekend med bio, shopping och trevligt umgänge i residensstaden.
På lördag förmiddag kom i alla fall en rapport från resenärerna, konserten hade varit kanonbra och alla var nöjda med råge. Vid konsertens slut hade gitarristen (eller var det sångaren?) kastat ut plektrum till publiken. Ett av dem ramlade ner framför kravallstaketet längst fram och sonen gjorde ett svanhopp över och fångade det. Att sen vakterna tog han i kragen och ledde ut honom var ju en annan sak :) Nedan kan ni se hans ystra glädje, över att fångat sitt byte och över konserten.
Jag som är hans mamma får en glädjetår i ögat när jag ser det och hjärtat svämmar över. Men det är kanske sånt bara mammor fattar?

HÄR kan du se ett klipp från konserten, sonen syns 2.37 in i videon i röd tröja. Ljudet är dåligt men man ser ju mitt barn :)

Lycka

Är fortfarande helt uppfylld av lyckan över att Julle (numera Bonzo) kommit tillrätta, så till den milda grad att jag nästan inte kunde somna i går kväll. Tänk att våran fina katt LEVER, har det bra, får sova inomhus på en köksoffa, får äta sig mätt, får vara ute i naturen när han vill och att han har en fin familj som tycker om honom och tar hand om honom. Det var fantastiskt att få borra in näsan i hans tjocka päls än en gång. Visst är det synd att han fick genomgå allt detta, synd om oss som inte får ha honom här. Men mest känner jag tacksamhet att det ändå gick bra för honom, tror att allt har en mening. Tänk att jag känt hans nya matte och husse ganska länge utan att veta om katten, tänk att jag kört och gått förbi huset på Talvatisgatan många gånger utan vetskapen om honom.

En ung Julle innan äventyret.

Vilken solskenshistoria!

I maj 2009 försvann våran fina unga, nykastrerade hankatt Julle 1,5 år gammal. Vi saknade denne familjemedlem mycket, han var en mycket social och trevlig katt som dessutom var stor och vacker. Han var väldigt förtjust i mig och följde mig som en hund. Månaderna gick och när vintern började komma gav jag upp hoppet om att han skulle komma hem och jag trodde att han var död. Jag har tänkt på honom varje dag sen dess och senast igår kväll suckade jag högljutt när jag såg en bild på honom, det är inte roligt att inte veta vad som hänt honom. I alla fall så läste jag igår Ann-Charlott Okfors blogg igår och när jag idag åter igen läste den så började jag undra... kan katten hon beskriver och har en bild på vara våran Julle? Efter telefonkontakt åkte vi i kväll dit för att kolla och DET VAR VÅRAN JULLE! Mörkade päls och några kilo tyngre än när han bodde här. Ni kan nog förstå min glädje över att få återse honom och se att han har det bra! Då han varit borta 1,5 år har vi under den tiden hunnit skaffa två nya katter och då hans nya familj gärna vill ha honom kvar så får han stanna kvar där. Tack Ancha och Ola för att ni har stora hjärtan och tog hand om honom. För er som undrar hur han kom till dem, läs Anchas blogg!

Julle 18/10-10

Julle och Nicke 2008, Julle var ca 1 år.