onsdag 24 november 2010

Stackars barn!

Idag drog jag mig till minnes en sak som hände när yngsta sonen gick på dagis (ja jag vet att det heter förskola men det låter så anatomiskt). Det var i december månad och nu skulle det minsann bli julfest med julmat och tomten skulle komma! Föräldrarna skulle ta med ett paket till barnet som tomten sen skulle dela ut. I god tid hade Mamma Mia inhandlat ett gulligt lejon som röt wrauoo när man tryckte på den på magen, slagit i det i papper och förvarade det i en garderob i väntan på transport till dagis. Så kom Dagen, in med barn, väskor och sånt som man på den tiden forslade mellan hemmet och dagis varje dag samt det medsmugglade Paketet.
Dagen gick och jag skulle hämta sockergrynet på eftermiddagen. När jag kommer in i kapprummet tänker jag först inte på något speciellt men sen så..... VAD ÄR DET SOM STÅR PÅ SONENS HYLLA? LJUSSTAKARNA SOM SVÄRMOR SKA FÅ I JULKLAPP???? Hjärnan arbetade... pling! Jag hade tagit med FEL PAKET! STACKARS BARN!!!
Jag berättade fadäsen för personalen som fick sig ett gott skratt. "Ja vi tyckte att det var en annorlunda julklapp, dom andra barnen fick brandbilar, ritblock och sånt och din pojk ett par ljusstakar". Nå sonen såg inte ut att ha tagit någon större skada, han gick omkring och gjorde läten i ljusstakarna och såg allmänt nöjd ut. Jag kan ju säga att personalen hade roligt åt den virriga och stressade mamman och dom retades med mig då och då, jag själv tyckte även jag att det var roligt när jag kommit över chocken och det dåliga samvetet.
Hur gick det med svärmor då? Nej hon fick inte ett lejon som lät wrauoo utan någonting helt annat. Men året därpå hittade jag nästan likadana ljusstakar som hon fick och jag märkte hennes paket NOGA.
Sonen är fortfarande nöjd med sina ljusstakar som pryder vårt bord varje jul allt sedan dess.

5 kommentarer:

  1. Underbart!! Det är så roligt!

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar historia........

    SvaraRadera
  3. Kan se Gustav framför mej, yutandes i ljuslyktorna, farmor

    SvaraRadera
  4. "Gammal" Fröken, kommer ihåg detta som om det vore igår å ler.

    SvaraRadera
  5. Men vilken härlig historia. Som det kan bli ibland, men hur lyckligt det kan bli i slutändan. Allt är inte perfekt utan helt underbart.

    SvaraRadera