Spindelskräck

Som barn var jag livrädd för spindlar. Min ömma moder var hysteriskt rädd för spindlar, hon tog till allehanda vapen för att eliminera de extremt farliga djuren.

Självklart tog jag efter detta beteende och var dörädd för dessa bestar enda tills jag blev botad.
Jag skulle konfirmera mig sommaren -82 och var på konfirmationsläger i Kvikkjokk.Vi var 20-25 stycken 15-åringar som bodde i ungdomsgården i Kvikkjokk i en månad. En av killarna, L, var inte alls rädd för spindlar utan tyckte att man nog kunde ha en som husdjur. Sagt och gjort, han fångade in en spindel som fick namnet Herta och som bodde i en tändsticksask. Naturligtvis var jag rädd när jag närmade mig Herta och hennes hem, men jag vågade iaf hålla i asken. Så småningom vågade jag öppna asken och titta på Herta som L talade så varmt om, och började tänka att kan man vara farlig om man bor i en tändsticksask? Jag sansade mig och vågade till slut låta henne gå på min hand och sen dess är min spindelskräck botad, i alla fall för medelstora spindlar. Tack Herta!

Hertas hem

Livet på sommaren är något lättare att leva när man inte tror att minsta småkryp är fara för ens liv. Min ömma moder är fortfarande rädd för spindlar men så har hon ju inte haft möjligheten att träffa Herta. I sommar tror jag att jag ska skaffa mig en Herta och bota några väl valda delar av familjen!