tisdag 8 februari 2011

Talvatisgatan/Liggahusen

Jag växte upp på Talvatisgatan, en helt perfekt miljö för ett barn att växa upp i, med sjö och skog alldeles i närheten och 15 meter till badstranden. Förr så tillhörde marken kyrkan, det var kyrkoherdens åker eller betesmark varför fastighetsbeteckningen är prästbordet. Talvatissjön har inte alltid varit en sjö, utan här fanns en myr där Tvättbäcken rann förbi, sjön är nämligen uppdämd.
För er som inte är bekanta med området så ska jag berätta att området är ett radhusområde. När mina föräldrar tingade huset 1958 (inflytt 1959) så hade ingen valt just det huset på gaveln. Varför? Jo för att folk var så rädda för Liggahusungarna!!
Liggahusen är ett antal hyreshus alldeles i närheten och där det på 50-talet var väldigt gott om barn. I varje trapphus fanns enligt hörsägen 15-20 barn. Klart att det märks om så många barn är ute och leker. Detta var ju innan förskolans tid och barnen var hemma med sina mammor.
När jag så växte upp var det inte fullt så många barn, nu hade vanligt folk råd att köpa sig egnahem och spridningen på barnfamiljerna blev större.
Mellan vårt hus och Liggahusen fanns en stor gräsmatta samt en stor lekpark, oh happy day! Vart har alla roliga lekparker tagit vägen??? I lekparken fanns bland annat två större "springkaruseller", där lekte vi hur mycket som helst.


Springkarusell med barn vid Liggahusen. Bilden är tagen ca -67. I bakgrunden kan man se den gamla badplatsen med sina omklädningsrum.
Bara ett stenkast från den här lekparken, där det idag är byggt garage, fanns en annan lekpark. Men den var av den modernare sorten och inte lika kul. Ibland blev det ovänskap i lekparken och då sa barnen från Liggahusen att vi fick gå till den andra lekparken. Men för det mesta var vi vänner och oj så kul vi hade, vi lekte mycket burk tex. I sanden körde vi med bilar och det tyckte jag var döroligt.
Min bror med sin första Goldwing bredvid Liggahusen.

Idag är (i mina ögon) den lekvänliga miljön ganska förstört då man i början av 80-talet nödvändigtvis skulle tränga in fler hyreshus på den stora grönytan. Att det var en miss tycker jag fortfarande då vi bor i Sveriges näst största kommun och det rimligtvis finns gott om plats att bygga hus på.

Bilderna (utom det översta) är lånade av "Liggahusungen" Bjarne Pedersen numer Göteborg. Tack Bjarne!

8 kommentarer:

  1. Haha! Morfar och mormor bodde i liggahusen och de lekparkerna du nämner känner jag VÄL igen! Där härjade jag ofta!

    SvaraRadera
  2. Härligt att läsa! Jo, jag bodde 5 år på Solgatan (gatan ovanför Talvatisgatan) i den övre radhuslängan.
    I källaren på Liggahusen fanns "Lill-snabben", en Konsumbutik. Dit gick vi och handlade och nog var jag rädd för de busiga barnen i Liggahusen - ibland kunde det stå en pojke på en balkong och svära, och kanske de skulle kasta sten... men med tiden fick jag klasskompisar och vänner där och var inte rädd mer.
    Men mest har jag jättefina minnen från området. Stjärnhimlen över Talvatis, all lek vid strandkanten och i skogen runt Talvatis, skidspåret runt. Vi gick som barn i huset i radhuslängorna efter Solgatans lärarbostäder där våra föräldrar var kollegor. Pappa berättade att de blev headhuntade till Jokkmokk något år innan vi flyttade dit, när mina föräldrar läste vidare i Uppsala och byggde på sin folkskollärarkompetens. Jokkmokk var "hett" med vattenkraftsutbyggnader och skogsdrift. När jag började ettan 1960 var vi fem parallellklasser och vår klass fick ett klassrum i källaren på nuvarande hotell Jokkmokk (då var det elevhem) för vi rymdes inte på Västra.
    Erika

    SvaraRadera
  3. Trevligt med din berättelse Erika!
    "Lill-Konsum" i Liggahusen lades ner innan jag föddes, eller strax efter, för jag har har inget minne av det. Du bör vad jag kan förstå vara ungefär samårig med min bror Lasse som är född -53.

    SvaraRadera
  4. Talvatisområdet är underbart och barnvänligt. Mina barn som bäxte upp där på slutet av 90-talet minns det med glädje. Då var barnantalet en bråkdel jämfört med 70-talet.

    SvaraRadera
  5. Trevligt att läsa om Liggahusen.Många roliga minnen,roligt hade vi ungar,som var i olika åldrar. Vi lekte burk, det var gemenskap det!!Det fanns enstaka retstickor!Inga namn nämda hihi!!På vintern åkte man i skidspåret som gick runt Talvatissjön.Pulkbacken som finns på Borgargatan där hade vi roligt ochså. Polisen fick stänga av vägen för trafik för det var ingen ide' att köra bort oss därifrån.När domfor från platsen,så forsatte vi att åka.
    Ang Lill konsum som fanns på solgatan3,Blev det ju 4H,ungdomsledare var ju Benny Ståhl han ordnade mycket för oss ungdomar.vi fick fara på läger bla till Porjus, Porsi.Det var tider det.
    Gärna mera kommentarer om liggahusen.

    SvaraRadera
  6. Vilken fin beskrivning av en älskad uppväxtmiljö!
    Springkarusell fanns i lekparken i Nordmaling, en ml från min by. Gissa om det var dit man gick då en N-lingsresa gick av stapeln...

    SvaraRadera
  7. Jag växte upp pà Borgargatan. Vilken underbar tid!Det fanns sà mànga barnfamiljer och vi lekte, bràkade och slogs tillsammans.Borgarg.3 fanns en källarlokal som var till förfogande för bla. kalas och fester. Vaktmästaren organirerade julfester och kalas för barnen.- Pà bakgàrden fanns en rad stora stenar där vi lekte, bakade lerkakor med blommor och blad. Vi lekte "burk", Spelade brännboll, fotboll pà bakgàrden.-Iskogen klättrade vi i träden, plockade bär, lekte cowboy och indianer."Klippan" var ett bnegärt ställe att leka, pà vintern àkte vi nedför pà "ändan" eller pà masonitskivor som vi hittade pà byggställen.....-Jag var pà besök i Jmk. och var i liggahusen. Klart att mycket förändrats, men alla gammla minnen överflödade mig, jag var alldeles rörd. Vilken lycka, harmoni och lyckligt liv som vi barn fick uppleva.
    Liggahusen var nàgot speciellt och man skulle kunna skriva en bok om det.- Tyvärr kan jag inte komma pà liggahusträffen, som jag hört talas om. énskar ialla fall en jätte trevlig träff och mina tankar är hos er. énskar en fd. liggahusbo!

    SvaraRadera
  8. Pà 60-talet var det väl ca. ett 50-tal "ungar" som bodde i liggahusen. Där kunde man verkligen vara barn! Vi lekte, skrek och busade utan större klagomàl. Vi bollade mot väggarna, sparkade boll mot vaggarna, väsnades i trapphusen, skrek och bràkade ute.Kanske en och annan stördes ibland: tant Selma? Annars var vi lyckliga, glada och fria barn....
    àsikt fràn en liggahusunge :-)

    SvaraRadera