Julnatt

Så här kvällen före julafton blir jag lätt lite känslig. Tänker på människor som inte har mat eller tak över huvudet. Eller som sitter ensamma i en grå lägenhet, bortglömd och ledsna. Synd om människor som är sjuka, som ligger på sjukhus och inte har något val. Det är med andra ord en kväll för lite eftertänksamhet.

Jag läste en gång att "Bli vän med ensamheten för den förråder dig aldrig". Och visst är det så. Ensamhet kan vara härligt när den är självvald, när du har ett alternativ. Själv är jag sällan ensam, men kan uppskatta att vara ensam hemma då å då.

En gång för ganska länge sen skulle jag arbeta julhelgen, sambon åkte iväg för att fira med sin familj på annan ort. Natten före julafton låg jag och lyssnade på radion (det var på den tiden jag var så mörkrädd att jag inte klarade av att sova själv utan att ha lampa och radio på) och Bertill Perrolf mötte julaftonen vid havet. Det var ett småmagiskt ögonblick som jag inte kommer att glömma. Bertil Perrolf var en gammal radioprofil, hans program Skivor till kaffet slutade 1993.
Iallafall så tror jag att detta var den första gång jag firade julen som vuxen, delvis i vald ensamhet.