Vårens Första Dag

Jag kan inte säga det bättre än Laleh, nu är våren här!! (ja nästan sommaren oxå)

Vintern rasat ut

Valborgsmässoafton och nu är våren kommen! Nu får vi springa utan strumpor och skor! Eller inte. Här i byn på polcirkeln har vi fortfarande mycket snö kvar, en sen vår mao. Annat var det förra året då gräsmattorna var krattade den här tiden. Men det var då det. Som barn hängde man ju förstås på majbrasan på Skansen, min pappa var med i föreningen som ordnad den, och jag fick gratis varmkorv av snälla U. Ibland firade vi Valborg i stugan och hade egen majbrasa och det var kul det med.

Gullig hot dog va! Ha en trevlig Valborg!

Storspovs sång

Idag har jag passerat polcirkeln och besökt kuststaden. Det finns alltid saker, kläder och bilar att titta på och som man kan funderar på om man ska köpa med sig dom hem eller inte. Väl hemma brukar jag mest ångra det jag inte köpte. Men å andra sidan så blir man inte lyckligare av saker, bilar och kläder. Vad jag däremot blev ganska lycklig över var alla flyttfåglar jag såg i diken och ängar. Snart är dom här hos oss också.


Visst längtar man??

Det finns en ruskigt bra bok också med titeln "Storspovens sång". Den är skriven av Åke Lundgren och är uppföljaren till boken "Spanskans år". Tycker du om att läsa hur folk hade det förr så är det böcker för dig!

Galonistider

Idag var jag i barndomshemmet på Talvatisgatan. Ute på gatan var det ganska blött och slaskigt och jag fick en flashback från barndomen.
Jag nästan kände tjocktröjan, galonbyxorna med hängslen och gummistövlarna på mig. Jag minns vattensamlingarna som fanns på gatan och de diken som var fyllda till brädden. Efter Badgränd (då på 70-talet var det ingen som visste att det hette Badgränd för ingen bodde på adressen) rann det en fin liten lekbar flod som vi dämde upp med snö. Oj vad kul det var!
Ständigt blötte man ner sig och modern var småarg och grälade och sa att man ju inte nödvändigtvis behövde leka där det var som blötast.
Som vuxen fick jag ju egna barn som traskade runt i galonisar och gummistövlar och som helst lekte där det var som blötast och mest lerigt. En gång fastnade den ena sonen upp till stövelskaften i lera och jag fick sonika springa hem och hämta en planka att lägga över lervällingen för att få upp honom. Stövlarna fick jag gräva upp med en spade.
Jag är lite småglad att sönernas galonistid är förbi, ständigt var dom blöta på insidan, håliga eller för små. Ofta var man på jakt efter nya galonisar. Det bästa var när man själv var i galonisåldern och traskade runt på Talvatisgatan, det var tider det!