God Jul

Nu vill jag önska er alla en riktigt god och fröjdefull jul! Jag hoppas att julen blir vad du önskar!

Citronsill

Nu tycker jag minsann att det passar med ett litet recepttips så här inför jul!

Citronsill
4 urvattnade sillfileér

1,5 dl vatten
1,5 dl socker
saft från 2 pressande citroner
skal från en halv citron

Koka upp lagen, tillsätt citronskalet, låt svalna.

1 lagerblad
hackad dill
1 röd lök

Skär sillen i bitar. Varva sillen med smulat lagerblad, hackad dill och rödlök i tunna skivor i en burk. Slå lagen över.

Jag gjorde den här sillen i fjol och den återkommer även i år på julbordet. Jag tror jag även ska tillsätta lime då jag tycker att det är så himla gott.

Pepparkaksrabaldret

Ibland är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till saker och ting. Ta denna eldstorm av reaktionerna om ett missförstånd som blev en sanning för hela svenska folket, nämligen pepparkaksgubberabalbret!
En pojke kommer hem från skolan, besviken över att han inte får vara pepparkaksgubbe i luciatåget. Mamman tolkade det hela att det berodde på att det inte var lämpligt med papparkaksgubbar då dessa skulle uppfattas som rasisktiska. Nyheten kablades ut över slott och koja och reaktionerna lät inte vänta på sig.
Någon dag senare kommer nya nyheter i pepparkaksgubberabaldret, och det som var sant. Personalen på pojkens skola vill detta år inte ha några pepparkaksgubbar med tillhörande sång av någon annan anledning.
I sociala medier har diskussionerna pågått för fulla muggar, rasister, smygrasister och antirasister har diskuterat, många med "rädsla av att pepparkaksgubbarna och de svenska traditionerna ska försvinna" eller rent ut bytas ut av invandrare.
Så i helgen kom det än mer hotade nyheter. Disney Norden har bestämt att man ska klippa bort två frekvenser ur "Tomteverkstan" i SVTs Disneytimme på julafton.
HÄR kan ni läsa mer om detta.
Ja vad säger man? Vad är rasism, omvänd rasism, respekt och framför allt, hur ska vi förhålla oss till allt?
Själv tycker jag att dockorna är oskyldigt söta, men kan ändå förstå att vi måste städa i sånt som inte är rätt i tiden.

 

Jag vet inte, men som en klok människa skrev, ingen kommer att ta julen ifrån dig, du får gå klädd som en papparkaksgubbe om du vill och du får leka med vilka dockor du vill. Och som en motvikt till dessa diskussioner, om hur stort ett problem är, kommer detta klokord:

Tomtegubben som hade snuva

Hoppas att du har en trevlig lucia!

Fred och mat på jorden

Häromdagen hörde jag detta samtal mellan vännen A och vännen M. M har varit på resa i Iran nyligen och har sitt ursprung från de trakterna.

A: Åt du någon god mat därborta?
M: Ja pizza och hamburgare!
A: Ja men jag menar någon mat från Iran?
M: Men det finns pizza och hamburgare i Iran!!
A: Men alltså, åt du någon mer traditionell mat??
M: (tänker) Ja vi åt xxxxx (jag minns inte vad det hette)

Än en gång så fick jag det till mig, människor och maträtter från olika olika delar av världen är mer lika än olika varandra!

Hur som helst så fick samtalet mig osökt att tänka på denna sketch:

Saker att sakna

Det finns saker jag saknar. Även om sakerna finns kvar så blir det inte som när man var liten?

Jag minns superlyckan när man fick ett godishus till jul!

 Kartongen var ju så fin, när godiset var uppätet så fick kartongen tjänstgöra som hus till några smådockor eller troll. Visst finns det godishus fortfarande?

En annan sak var ju chokladtomten. Jag minns när jag tjatat till mig min första chokladtomte och hur besviken jag var att den inte var massiv.

Det blir aldrig som när man var liten eller hur?

En annan sak som jag kan sakna är faktiskt tombolan. På matvaruaffären satt någon äldre person och sålde lotter för någon förening. Har inte pensionärer tid med sånt längre? Har dom fullt upp med att gå kurser, vara på facebook eller vad?

Min morfar brukade sitta och sälja lotter för en förening, och han köpte väl själv en och annan lott. När han fick en vinstlott kom han med den till mig. Vinsterna var presentkort på svindlande summor som 5 kronor och 10 kronor. Jag minns när grannkompisen vann 50 kronor, det var en ofantlig summa för ett barn då, hade jag alls lärt mig räkna till 50 då?

Har det inte värst ändå!

Här i byn vid polcirkeln ser ju inte demografin alltför optimistisk ut inför framtiden. 

Men ni vet, det finns alltid någon som har det värre och jag är glad att jag inte bor i Älvsbyn.

Loppisfynd!

Under veckan har jag minsann gjort en del loppisfynd! Här kommer godingarna på bild!

Får jag presentera Ahmed och Edvald. Ahmed kommer från ett  tomteland  långt borta men har nu kommit till kalla nord  för att tomta här. Båda två har nu flyttat till Jokkmokk från Piteå.

De två små tomtenissarna flyttade också in under veckan, då Ahmed  längtade efter ljudet av små fötter.  Edvald tittar  längtansfullt på Ahmed och är lycklig, Ahmed ser mest generad ut.

Glastroll från Bergdala

Adventljusstake eller ljusfat?  Någon som känner till tillverkaren? Finns en signatur  under som jag glömde fota.

Skåp! Visst skulle det passa bra med en radio i retrostil istället för det den fula blåa?

En duk från Ulla S. Nostalgi från 70-talet. Blir fin när det våras!

Diamantbröllop

Idag firar mina föräldrar diamantbröllop! Stort grattis! Den första gång jag såg dig sjöng pappa för mamma på bröllopsmiddagen och min farbror spelade gitarr.

Jokkmokk för länge sen

Kyrkan och doktorsvillan

Vintermarknad för länge sen. En gissning är att platsen är där församlingshemmet är  nu?

Mycket är sig likt, men en del är förändrat

Storgatan. Men var är bilarna?

Jokkmokkskorv

Här i skogsbyn har vi mycket att vara stolta över både i stort och smått. En produkt från byn är Jokkmokkskorv!

Företaget producerar även andra charkuteriprodukter och har i dagarna vunnit en massa priser och utmärkelser på Chark-SM i Göteborg.
För en tid sen utlyste företaget en recepttävling och jag skickade in mitt recept på Fransk soppa, ett recept som jag fått av svärmor och som lärde sig laga i ungdomens dagar. Och tro det eller ej men jag samt två andra quinns vann! Ni kan läsa om tävlingen, företaget och även hitta receptet HÄR! 

Återvinning...

Det är bra med återvinning, man skänker bort eller säljer det man själv inte längre vill ha kvar. Sen köper eller får man av andra det man själv behöver. Men jag vet inte om det ibland har gått för långt, är det bara i Skåne man gör så här? Själv tycker jag att det känns ganska ruttet...

Handel

Läste att Norrbottningarna är bäst i landet på att dels handla begagnat, men även att handla på nätet. Tror jag det. I min lilla by finns inte så många affärer, så då är det ju lättare att byta grejer med varann. Fast så här i glesbygden gäller det att använda sig av de affärer vi har, annars kan ju inte de vara kvar. Men de second hand affärer vi har i byn är nog de som är mest välbesökta, vilket gläder mig.
Häromdan så föll mina ögon på en annons på nätet. Mina barndoms julgranspumla (kula för dig som inte vet vad pumla är). Ville verkligen ha dom men de blev för dyra. Kanske kommer tillfället tillbaka, kanske inte. Det som grämer mig mest är att jag lärt mig att det jag ångrat mest är inte det jag gjorde, utan det jag inte gjorde.

Vill ha 

For the Birds

Jag gillar den här lilla filmen helskarpt! Dels så är den rolig men den talar även om andra saker; främlingsfientlighet, man ska inte sparka på den som redan ligger, den som gräver en grop åt andra, samt vårt ansvar att tala om när vi tycker att något är fel. Trevlig titt och ha en skön torsdag!

Eriks kiosk

Som barn hade jag nära till kiosken, bara nån minuts promenads avstånd. Många besök blev det där, med en 1-krona i handen för att för det mesta köpa lösgodis. Här är barndomens kiosk, Eriks kiosk, och som i folkmun ofta kallades nedersta kiosken.

Foto: Leif Karlsson

Reklamskyltar på taket, flaggor, godisautomat på sidan, blomplanteringar, vilken prakt! Ståpinnen där många barn stått på för att kolla in utbudet.
Jag och kompis Small Zero var trogna kunder och under en tid hade vi dille på äppelklubbor. Jag minns inte vad de kostade, men de var stora och underbart goda. Vi köpte några stycken och gick till lekparken vid Liggahusen och åt upp dom.

Äppelklubba :)

Läppstiftsgodis :)

Tv-program del 16 - Mot alla vindar

Kommer ni ihåg tv-serien Mot alla vindar? Jag minns den i alla fall, man satt som fastklistrad när avsnitten sändes 1980.
Signatur melodin "Six ribbons" var jättebra och gick på radion. Jon English har gjort låten och spelade den manlige huvudrollen, Jonathan.

Hej då september!

Ja då har de bästa månaderna på året passerat, och det är bara att vänja sig vid tanken att det snart är vinter igen.
I torsdags fick vi smakprov på vad som komma skall, den första snön låg på marken. Vad har vi för vinter att vänta oss? Mycket/lite snö? Kallt/milt väder?
Förra årets vinter var ganska mild, förutom till marknaden då tempen sjönk till under -40 grader och det var (vad jag minns) normalt mycket snö.
Här kommer en bild från vintern -08 då vi hade mycket, mycket snö. Bilden är tagen i mars tror jag, vi hade haft lite blida och snön rasade från taket än en gång, men nu var det så fullt att takraset la sig som en igloo för fönsterna.

Skolhöst

När hösten och skolstarten kommer får jag barndomens känsla i kroppen.
Jag ser mig själv nedanför Västra skolan, jag har stannat där för att plocka vildhallon. Solen lyser och luften är hög och klar. I min skolväska har jag skolböcker som jag ska ta hem så att mamma får slå in dom i vaxat omslagspapper. Böckerna skulle inte nötas så mycket och räcka till många fler än bara mig. I skolväskan har jag även ett nytt fint sudd och boketiketter som jag fått köpa på Konsum. Åh vad roligt det var att börja skolan igen, roligt att återse klasskompisarna och roligt med nya böcker!
I det vuxna livet har jag börjat skolan på hösten ett par gånger. Lika roligt det, ny känsla, ny kunskap!
Här är bilder på mina livs första skolböcker!

Minns ni dom?

Vad gör man en sommar?

Man kan åka till Rhodos och njuta av sol och värme! Det var alldeles fantastiskt härligt, vi hade två fina veckor med växelvis lata och intensiva dagar. Eller ska jag vara ärlig var de flesta lata, hmmm, men det är väl så en semester ska vara?

När vi kom hem till old Svedala slog vi till och gifte oss den 6 juli, jag och sambon som numer är min äkta make.

Det är roligt att gifta sig!

Dagen och vigseln var precis som vi ville ha det och vi är mycket nöjda! Som du ser på bilden så var vi inte i kyrkan utan vi valde att vara i stugan! Då vi inte har någon orgel så bjöd vi in Ulf som kom och sjöng den här fina låten för oss :)

Inte alltid så lätt med översättning..

Öhhh..

Öhhhhhh.... hur börjar man ett inlägg när man har haft blogguppehåll i över två månader? Kanske man bara skulle låtsas som ingenting och bara fortsätta där jag slutade? Eller ska jag komma med en massa ursäkter? Sanningen är den att jag tycker inte att det känns roligt att blogga under sommaren, ni får ursäkta kära läsare!
Hoppas att ni har haft en härlig sommar, det har jag haft iaf och nu syns vi snart igen!

Hälsning från Grekland

Jag har semester, därav de väldigt få blogginläggen. Jag hoppas ni har det bra, här är det mellan 28-35 grader i skuggan, men det är inte så noga här exakt hur varmt det är. Det är varmt, det räcker tycker grekerna. Som tur är så är vi på den blåsiga sidan av ön och vi kan njuta av sol och värme.

Från hamnen i Rhodos stad

Trädgårdsbön

Nu är det sommartider tillika odlingstider för några korta men ljusa sommarmånader. Med stor iver påtar vi i växthus och rabatter för att få njuta av skörd och färgring. Igår rensade jag en perennarabatt här hemma och tänkte att naturen har sin egen ordning, och den är kaos. Kaos är naturens ordning och vi vill ha blommorna gärna i raka linjer och med perfekta nivåskillnader på plantorna. Ja så där är det, vi kämpar både med och mot naturen i rabatterna.

Gode Gud gör så att det regnar varje dag så där från midnatt till klockan tre på morgonen, men Du vet, varmt och sakta så det kan tränga ned 

och låt det därvid inte regna på de växter som tycker om torrt-önskar du, skriver jag upp dem åt dej på ett ark papper -och låt solen skina hela dagen men inte över allt och inte för mycket, låt det bli mycket dagg och lite blåst, mycket daggmask, inga bladlöss och sniglar, ingen mjöldagg och låt det en gång i veckan regna gödselvatten och duvgödning. Amen

Av Karel Capek

Rainbow

Här på polcirkeln har sommaren kommit, idag har vi faktiskt hela 19 grader varmt. Förra veckan var det desto tråkigare väder med bara några plusgrader och jag gick omkring i fleecetröjan mest varje dag. Jag noterade att huvudstaden haft dåligt väder i helgen, ja ni vet om det är dåligt väder söder om Sundsvall är det en riksnyhet. Jag tänkte bara, välkommen till verkligheten. Här kommer en bild från Vaikijaur!

Hahaha :)

Party for everybody!! :D

Att färdas i tiden

Har du någon gång känt att du liksom färdas i tiden, att du sugs in i en tidsspiral och allting plötsligt är både då och nu samtidigt?
Jag har inte gjort det förut, men upplevt det ett par gånger det senaste året.
Det är ingen typ "utanför kroppen upplevelse" men är en upplevlse ändå. Ni vet, ena dagen var jag 15 år, gick på Östra skolan, mitt största intresse var att hänga med kompisarna och lyssna på musik, bra musik, och mina föräldrars musiksmak var urkass. Nästa dag har jag två tonårssöner som går på Östra skolan, deras största intresse är att hänga med kompisar på nätet och lyssna på musik, bra musik i deras öron. Min musiksmak är urkass tycker dom.

Minnet av tiden är som en lång och ganska rak tunnel där det går förhållandevis fort och enkelt att förflytta sig, allt är nära och långt bort samtidig.
För ett tag sen färdades jag och äldsta sonen i bilen och hur högtalarna strömmade Magnus Uggla, Varning på stan. Sonen flinade så där överseende och satte in sina egna musikproppar i öronen. Va?? Hör du inte hur bra den är, hur medryckande den är? Nähä.
Min kropp minns känslan när jag i tonåren diggade just den låten och jag känner mig fortfarande som en tonåring med jeansjacka med en minikam i ena framfickan. Världen var redo att ta emot mig och det fanns ingenting jag inte kunde göra... Ni kanske minns den känslan?
Om bara ett litet tag i tidens tunnel kommer sonen själv att sitta där med tonårsbarn och som inte fattar vad han menar. Och då kommer jag att fortsätta att centrifugeras i tidens tunnel och det kommer att snurra ännu mer.

Vårens Första Dag

Jag kan inte säga det bättre än Laleh, nu är våren här!! (ja nästan sommaren oxå)

Mode...

Sommaren står för dörren och klädkedjorna prackar på oss massor med reklam om vad de tycker att vi ska köpa för att vara beredda inför säsongen. Själv så är jag inte något modelejon men visst påverkas vi av det som som står till förfogande på affärerna.
Så här kunde man vara klädd det år jag föddes, 1967:

 Så här kan man se ut i år om man vill:

 Tror att jag passar bättre i 1967 års mode, men jag gör väl som vanligt, använder samma sommarkläder som i fjol, det blir nog bra :)

Årets skoval??

Här kan du se om modet på 1900-talet!

Veckan som gick

Veckans:

• Söting: Lilla Signe hälsade på, min brors barnbarn. Hon är som ett solmoget hallon, som socker på rabarber eller som en solstråle :)

• Pedagogiska insats: Jag lärde Kompis hur man använder T9 i mobilen. Det är lätt när man kan liksom :)

• Nya ord: Framtidsstress. Vårsysslorna är många och jag tänker på saker jag ska göra om några veckor.... inte bra...

• Bekymmer och glädje: Två av våra katter var spårlöst försvunna i söndags. Vi sökte i områdena omkring, vi ropade och lockade i fyra dagar. Vilken lycka det var när det uppdagades att de varit i grannens boda!  

Här hjälper Malte till att slå in julklappar

• Tråkiga besked: Kompis pappa somnade in efter ett långt liv. 

• Bästa: Fyra dagar i stugan var som en lisa för själen. Inte bara vila utan en del arbete också. Jag är både pigg och trött efteråt.

• Syn: Under helgen har vi sett två örnpar. Vet dock ej om det är samma par vi sett två ggr. Men det är i viket fall som helst fantastiskt att få se dessa imponerade fåglar. 

• Känsla: Livet är skönt att leva, för det mesta, och snart är sommaren här!!

Fått flaskpost nå nyligen?

Det är sällsynt att man får ett privat brev nu för tiden. Jag menar nu inte räkningar och erbjudanden från postorderföretag med budskapet; Kära Maria, du är en av våra bästa kunder och därför erbjuder vi dig nu.... Vad då bästa? Är jag deras bästa kund så har dom inte många kunder, det kan jag säga. Nej jag menar ett handskrivet privat brev från någon man känner. Vad som är ännu mer sällsynt är att få flaskpost (händer ungefär lika ofta som privata brev). Nu skickar jag ju inte heller privata brev eller flaskpost så där jätte jätte ofta.
Men sonen skickade en flaskpost när vi var i stugan för två år sen. Förra sommaren var den en liten flicka i byn som hittade flaskposten och hon skickade den vidare. Och för någon månad sen var det dags igen, flaskposten blev uppfiskad av en bekants son. Det visade sig att flaskposten varit upp på land ytterligare en gång av två arbetare i Akkats.

Så nästa gång du passerar Vaikijaur, spana mot stranden, kanske du fått post?

Årets nykomling

Eller inte direkt årets nykomling, den lilla tösabiten kom till världen i oktober. Men hon är en uppkomling, nått att räkna med, det lovar jag! Jag har haft besök av världens finaste Signe idag, min brors barnbarn!

Jag och Signe

Ja hennes föräldrar och morfar hälsade också på, dom är verkligen också nått att räkna med, men bäst är ändå Signe :)

Till offer åt Molok

Jag brukar läsa en del böcker, men har under vintern inte lyckats hålla lässuget igång, jag har försökt med flera böcker, men efter bara något kapitel har samtliga blivit dammsamlare på nattygsbordet.
Tills jag beställde Åsa Larssons Till offer åt Molok.

Jag var fast redan när jag läst inledningen och hade svårt att släppa boken ur min hand tills jag var på sista sidan.
Åsa Larsson härstammar från Kiruna och där och i byarna runt omkring hennes böcker utspelar sig. Helt klart är att  hennes norrbottniska språk kittlar mig och de miljöer hon beskriver. Jag ser ensliga hus med enkla skärmtak över bron och skällande gråhundar. Jag har sett snöfall i juni och älvens tysta framfart. Miljön är med andra ord bekant och jag kan nästan höra Kirunadialekten i texten. I boken beskrivs även Kiruna på 1910 talet och det passar mig som handen i handsken.

När boken var slut blängde jag på boken och tänkte som Karin Boye skaldat; det är inte målet utan vägen som är mödan värd!

Hem på kammarn och skriv nästa bok fort Åsa, snäääälla!