Till offer åt Molok

Jag brukar läsa en del böcker, men har under vintern inte lyckats hålla lässuget igång, jag har försökt med flera böcker, men efter bara något kapitel har samtliga blivit dammsamlare på nattygsbordet.
Tills jag beställde Åsa Larssons Till offer åt Molok.

Jag var fast redan när jag läst inledningen och hade svårt att släppa boken ur min hand tills jag var på sista sidan.
Åsa Larsson härstammar från Kiruna och där och i byarna runt omkring hennes böcker utspelar sig. Helt klart är att  hennes norrbottniska språk kittlar mig och de miljöer hon beskriver. Jag ser ensliga hus med enkla skärmtak över bron och skällande gråhundar. Jag har sett snöfall i juni och älvens tysta framfart. Miljön är med andra ord bekant och jag kan nästan höra Kirunadialekten i texten. I boken beskrivs även Kiruna på 1910 talet och det passar mig som handen i handsken.

När boken var slut blängde jag på boken och tänkte som Karin Boye skaldat; det är inte målet utan vägen som är mödan värd!

Hem på kammarn och skriv nästa bok fort Åsa, snäääälla!