När man går på loppisar och liknande kan man konstatera att det ligger högvis med arbeten på hyllorna; virkade, stickade och broderade. Fina arbeten som tagit energi och massor av tid till att göra. Själv är jag inte av den typen som fixar sånt, jag har varken kunskapen eller intresset. Eller tålamodet. Faktiskt så stickade jag ett par vantar (ja ett par, inte bara en vante) på högstadiet och det är väl den störta bedrift jag gjort inom ämnet. En gång fick jag ett nybörjar broderi av min mamma, enkla korsstygn sa hon att det var, med ett garn i tonade färger så man behövde aldrig byta tråd. Hur tror ni att det slutade? Ja en enda stor tjorv med trådar kors och tvärs på undersidan... *jätteenkelt*...hmmmff.
Nu för tiden har jag gett upp att jag ska bli ett rekordeligt handarbetande fruntimmer, symaskinen kommer bara fram när jag måste och då drar familjen, ungefär som när Prosit ska nysa i filmen om Snövit. Dock handarbetar jag ju här på bloggen, man är ju modern, jag kör en egen utarbetad variant på pekfingervalsen. Men en sak är säker, skillnaden är dock den; om 50 år är det ingen som någonsin kommer ihåg detta bloggskapande och ingen kommer att sälja inläggen på loppis.
På nätet finns gott om bloggar där rekorderliga kvinnor handarbetar och kvinnor som köper begagnade dukar och dyl och gör om dom till finfina saker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar