Hajskräck

Min söta lilla brorsdotter skrev igår i sin blogg om sin skräck för troll, någonting som följt henne från barndomen och in i vuxenlivet. När jag var barn (och även nu ibland) var jag mörkrädd men hade även skräck för hajar! Nu när det är hajattacker i Egypten så känner jag bara hur rätt jag hade!
Jag och min kompis, vi kan kalla henne Small Zero, sprang på bio tittan som tättan och naturligt vis såg vi både Hajen (hur många filmer kom det, tio?) och en film som hette Piraya. Vad dom handlar om vet ni säkert, jo hajar och pirayor som käkade upp oskyldiga människor som njöt av sol och bad.
Jag och Small Zero var som två sälar, hela sommaren badade vi så fort det fanns tillfälle och tillfällen fanns det gott om, för båda två hade vi en sjö i princip nedanför köksfönstret. Idylliskt och vackert som en tavla av Zorn men vi var rädda för att det skulle komma en haj eller ett stim pirayor och börja käka upp oss. Vi jagade upp varandra, särskilt när vi var på djupt vatten. Fortfarande kan jag få samma känsla om jag badar i en sjö, rädd att jag ska känna någonting mot kroppen för då kanske det är Hajen eller några hungriga pirayor.
Så om du ser svart flagg vid Talvatis i sommar, då vet du att det bara är jag som varnar!

Nu finns tom Mega Piraya, tur att jag inte såg den iaf!