När jag var barn i mitten av 70-talet så gillade jag ABBA. Min bror hade glömt kvar ett kassettband med ABBA och som jag spelade om och om igen (ett annat band han glömt var Flamingokvintetten - Häng med på party). Jag hade rummet tapetserat med ABBA affischer som man köpt på någon resa till någon av de stora städerna Boden eller Luleå. Jag hade även en pärm där jag kategoriskt klistrade in bilder på ABBA men även andra artister som var i ropet, tex Barbie Benton, David Cassidy och Paul Paljett :) Var man med kompisar så var det ABBA på kassettbandspelaren och man mimade framför spegeln. Jag fick alltid vara Annifrid för jag hade mörkt hår och det var ju nesligt för att vara Agneta ansågs stå högre i kast.
I skolan var klassen (som jag kommer ihåg det) uppdelat i två läget; ett ABBA läger (alla tjejer) och ett KISS läger (alla killar) och aldrig kunde vi bli eniga vilken grupp som var bäst. Så småningom slog The Runaways igenom och blev en förebild för många av tjejerna.
Idag är jag glad att man kommit bort från grupptrycket och jag lyssnar på vad jag vill med öppna öron. Men vet ni vad jag har för ringsignal på min mobil? Jo, KISS :)
Jag fick också vara Frida för jag hade lika lockigt hår som henne.
SvaraRadera