Kära mormor

När jag var liten och sov hos mormor och morfar så brukade mormor läsa en aftonbön med mig, den var så här:

Det går en ängel kring vårt hus
med två förgyllda ljus
och med boken i sin famn
så somnar vi alla i Jesu namn, Amen

En annan vers hon lärde mig var så här:

Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig mer, Amen

Mormor som var född år 1900 var troende, inte så att jag minns att hon gick i kyrkan, men som sagt var så trodde hon på Gud och Jesus. Jag tror nog att är man född i början av förra seklet så var det mer självklart att vara religiös, än hade det inte blivit modernt att fostra barnen till ett kritiskt och ifrågasättande tänkande. Men å andra sidan var hon klok mormor, hon brukade bla. säga att "var och en är salig i sin tro". Mormor var också modern ibland, när mamma blev gravid utan att vara gift i början av 50-talet (vilket inte var så ovanligt) och mamma och pappa bestämde sig för att gifta sig så hade hon sagt; men behövs det, ni kan ju bara bo ihop?
Själv har jag ständigt pendlat i min Gudstro och på något vis är det skönt att inte vara rigid i sin tro. För några månader läste jag en bok av Håkan Nesser, De ensamma, och en av romanfigurerna uttryckte sig ungefär så här; "Gud finns. Men det är människorna som har skapat religionerna, urkunderna och templen". Och jag tror nog att det är så!

Mormor gillade en artist som hette Arthur Eriksson. När hon hälsade på så fick jag spela denna skiva för henne, jag kan säga att jag som 8-åring inte riktigt uppskattade mormors musiksmak.
Nu är mormor borta från jordelivet sedan länge, men jag hoppas att hon är hos Gud, änglarna, morfar som hon älskade och saknade så, och att Arthur Eriksson sjunger för henne.