Morgonstrött

Så här i ledighetstider är det extremt lätt att vända på dygnet. Man dras liksom hjälplös med i syndafloden av långa sovmornar och det känns som att bästa alternativet bara är att följa med strömmen, och att om någon vecka är allt som vanligt igen.
Annat var det när barnen var små, vi turades om att ha morgonjour, "jag tar sovmorgon idag, din tur imorgon".

Jag har alltid varit morgonstrött och minns från min gröna ungdom och början av mitt arbetsliv hur trött jag var och hur lätt jag hade att försova mig. De äldre kvinnorna på arbetsplatsen var morgonspigga och hann med att typ städa och baka innan arbetet startade kl 7. Iallafall lät det då så och dessutom var de flesta av dom på jobbet minst 30 minuter före dom började (då sov jag ännu). Dom förmanade, grälade och uppmuntrade mig att komma i tid och sa att "du ska se att det blir bättre när du blir lite äldre, då är du inte lika trött på mornarna". En morgon var det en av dom som viskade till mig; "du, det blir aldrig bättre, men man blir bättre på att kliva upp." Och idag vet jag hur rätt hon hade.

Här är en bild från det att barnen var små. Bara Gustav och fotografen var vakna. Härlig bild tycker jag!

Har ni någonsin sett sötare sjörövare?