Björn Afzelius - Ikaros

Det här är en av mina favoritlåter. Musiken och texten passar fint ihop och framförallt texten är bra.

Som vuxen inser man ju ett och annat, att alla barn har det inte lika bra när dom växer upp. Vid det här laget har jag mött ganska många som upplevt sig svikna av föräldrar och andra vuxna, föräldrar som inte kunnat försvara sitt barn mot faror och annat hemskt.
Som tur var så har vi människor en inneboende läkande kraft som hjälper de flesta av oss och kunna ta nya tag och blomma ut.




När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut I livet
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms I en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor I ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt