Jag är ingen sån där teknikexpert kan man påstå, och jag minns i början av 90talet eller vad det slutet av 80talet, när faxen var det hetaste man kunde ha. I radion kunde man ständigt höra "faxa in vad du tycker" eller "faxa in svaret på frågan". Jag fattade ingenting och hade än mindre sett en fax, irriterad var jag också då jag ansåg att man stängde ute delar av befolkningen (läs mig) från att kunna höra av mig till radion om man ville.
Mot i början/mitten av 90talet började datorn och Internet göra sitt intåg i det svenska folkhemmet. Än hade vi ingen dator hemma och jag hade än mindre använt en. Jag gick en datakurs genom jobbet och minns att jag startade upp så många dokument att datorn höll på att krevera. Inte för att jag hade så mycket att skriva men jag fattade inte hur jag skulle spara olika filer i samma mapp. Det blev en enda röra.
Jag minns när svågern erbjöd mig att "surfa på nätet" när vi skulle besöka dom nästa gång. Herregud vad svårt det lät. Hur gör man och vad skulle det vara bra för?
Vår första mobiltelefon köpte vi 1997 om jag minns rätt, batteriet räckte ett par timmar, sen var man tvungen att ta ut det för uppladdning. Det första SMS:et skickade jag flera år senare, det kan väl ha tagit iaf 15 minuter att knåpa ihop det fast vi hjälptes åt sambon och jag.
Idag är det ganska roligt att tänka tillbaka och minnas och man kan skratta åt det hela. Tills man går på nästa tekniknit och inte fattar nått.
Bra skrivet! Vi behöver nog alla stanna upp och minnas tillbaka lite. Det för att inte förblindas av teknikens framsteg.
SvaraRadera