Jag fick blodad tand och skaffade fler brevvänner. Jag skrev bara ett brev och på kuvertet skrev jag bara "till en flicka i årskurs 4 i en skola" och sen valde jag ut en lämplig ort och så småningom kom det ett svar. Jag hade brevvänner i Mora, Orsa och på Öland vad jag minns. Så lärde jag mig engelska och fick brevvänner utomlands, USA, Kenya, Spanien, Turkiet, Kina, Frankrike, ja you name it!
Jag var som en glödhök på brevlådan och nästan varje dag kom det ett brev som jag svarade på och jag tyckte att det var jätteroligt. Så jag var en frekvent kund på posten för att skicka mina brev, iaf till de brev som skulle utomlands. Mina föräldrar tyckte att det var bra, klart att jag lärde mig en del på vägen.
Det gick åt en del brevpapper och som jag älskade brevpapper! Till de utländska brevvännerna använde man särskilt tunt papper och kuvert så att det inte skulle bli så dyrt med portot. På de kuverten skrev man "by air mail", om det inte var färdigtryckt. Till de svenska så botaniserade jag i massor av roliga brevpapper. Det finaste och roligaste brevpappret jag hade var ett med hästar på. På kuvertet var det en liten plastruta där man kunde se en bild av en häst som var på själva brevet.
Nu för tiden så skriver jag aldrig brev, idag är vi moderna och ringer, smsar och möts på Internet. Allt har sin tid men jag är glad över de fina minnena jag har över glädjen att få ett handskrivet brev.
Va roligt att de skiver om detta, dåtidens kontakt på distans. Nu är det nog facebook som gäller.
SvaraRaderaJag hade också brevvänner men bara i Sverige. Roligt var det.
har du kvar beven du fick? Det måste vara rejäla högar...
Jag har en kartong hemma hos mamma och pappa och som mamma tycker att jag borde ta hem. Men jag tycker att den kan stå hos dom haha :)
RaderaJag är en av de där som fortfarande skriver brev, älskar det! Facebook, msn, sms och telefonsamtal i all sin ära, men inget kan (förutom att träffas irl då såklart) jämföras med ett handskrivet brev, det är så personligt.
SvaraRadera