Dikt

Nu är det dags för en dikt igen!

Barnet.

Nyss
fanns inte du.
Snart
finns inte längre jag.

Vi går hemåt under de susande träden.
Så mycket mörker
framför oss och bakom oss.
Du håller mig fast vid marken.
Dina ögon lyser som små löv.

Snart släpper du taget.
Snart måste jag gå.

Men denna hastigt skymmande höstdag
har vi blåst samman
under stormens och stjärnornas
virveldans.