Ingemar Stenmark

Jag har många vänner, kollegor och släktingar som är intresserade av skidåkning, de flesta av att se det på TV. Själv är jag noll intresserad och tycker att det hela vintern varit skidtävlingar på TV, både på längden och tvären och på alla kanaler, alla dagar.
Jag har försökt att lära mig att tycka att skidåkning är kul att se på, men det går dåligt. Det låter ju liksom som en mysig hobby men är ju urtråkigt.
Men det fanns en tid i livet då jag, precis som största delen av Sveriges befolkning, såg skidor allra helst och det var när Ingemar Stenmark gjorde karriär.
 Det blev liksom en folkrörelse att se när Stenmark klådde dom andra. På skolan fick vi se åken, lärarna ville också se. Jag kan se klassrummet, filmsalen eller biblioteket på Västra skolan där vi alla sitter bänkade. Vi har på oss täckbyxor med hängslen av märket Stratos, för vi har nyss kommit in från rasten som naturligtvis var utomhus. Vi sitter på stolar och bänkar och ser åket, några av oss håller för ögonen för det är nästan för spännande. Sen var vi alla uppspelta och glada att Ingemar vann än en gång.
När vi kom ner på Östra skolan började skolledningen knorra att det skulle ses TV mitt under lektionstid, men vi hade iaf en snäll lärare som också ville se, så vi tjuvsåg åken i geografisalen :) Jag tror att alla ni nu strax ler igenkännande när ni sett den här: