Jag är ganska glad att jag inte har ett yrke där man måste hålla inne med ett asgarv om det liksom tränger på. Jag har några minnen särskilt från tonåren, då skratt trängde fram trots att situationen inte bjöd på lämpligt tillfälle sas :D Tex när vi hade en ny kille i klassen som skulle läsa högt och var något ruskigt i målbrottet. Förlåt! Eller framme vid altarringen vid konfirmationen, tack för kommentaren L.
Här kommer iaf ett klipp från tv, ni fattar ju pressen att inte få garva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar