Domus och sånt!

Under veckan som gått har jag och sönerna besökt residensstaden Luleå. Det gick bra på det stora hela, ingen kallade oss byfånar även om någon kanske tänkte det. Kanske killen som jobbade på en sån telefon/ljud affär tänkte så, när jag stegade fram till disken i tron att det var min tur. Har du tagit en kölapp frågade han? Neäää... sa jag och försökte rädda situationen genom att snabbt fråga om dom hade ett headset till sonens mobil. Det hade dom inte så det var ju tur då att jag inte stod i kö i onödan....

Lunch på stan blev det förstås, sönerna åt thaimat och jag sushi, nam nam var det!

När jag var barn var vi förstås till "stan" ibland. Staden kunde ofta vara Boden som låg närmast hemmet och där min faster bodde. På den tiden var Boden just en stad med stort utbud, fast det är klart, allt är väl relaterat till vad man är van.
Ibland var vi till Luleå och ibland Skellefteå där släkten bodde. Oavsett vart vi var så tror jag att vi nästan alltid åt lunch på Domusrestaurangen, kommer ni ihåg dom? Man stod vid disken och tittade vad man ville ha och när man bestämt sig tryckte man på knappen på tavlan. Ni vet en sån där tavla med utbytbara bokstäver? För min del blev det som jag minns det oftast grillkorv och pommes frites.
Domus var ett bra och fint varuhus tyckte min mamma, praktiskt med allt i samma hus i flera plan!

Mamma och pappa fick dela upp sig när det kom till shopping, en handlade och en fick ta hand om mig för jag blev visst helvild och sprang omkring som en toka! Kan gissa att de stora ytorna manade till att springa! Att åka rulltrappa var ju ett helt nöje i sig! Som jag åkte upp och ner! En gång blev jag tillsagt av någon i personalen, men vad kan en byunge göra annat än ta för sig!

Vid ett annat tillfälle så kom jag ifrån mamma och pappa och någon i personalen såg min ledsna min och tog med mig till receptionen (ja det fanns det i varje Domus) och man ropade ut en efterlysning till mina föräldrar. Dom kom svettiga och ursäktande och hämtade mig förstås. Men se unga fröken hade fått smak på att höra sitt och föräldrarnas namn i högtalarna så jag smet ifrån mamma och pappa en stund senare och gick till receptionen för ett nytt utrop! Hm, kommer inte ihåg vad föräldrarna sa men jag tror dom drog en lättnadens suck när vi var tillbaka i Jokkmokk där varuhusen inte direkt växte på träd. Jag minns ett varuhus med lekrum, det måste ju ha varit som fallet från skyarna, iaf för mina föräldrar.

Oftast när vi var på väg hem stannade vi till vid gamla anrika Edefors hotell. Det var ett gammalt vackert hus med massor av snickarglädje men tyvärr brann det ner senare. Många, många människor ska ha stannat till där under åren när det var livlig båttrafik efter älven innan det fanns bilar.

Där fick jag smak på en maträtt som jag än idag avgudar, nämligen stekt rödspätta och remouladsås! Jag beställde det varje gång och gör det gärna än idag om jag går ut och äter!