Long time no seeing

Det kändes som att min blogg självdog, mitt senaste inlägg är över två år gammalt. Tiden går fort, dagarna och veckorna läggs fort ihop och hippsvipps har två år gått.
På den tiden har jag börjat nytt jobb, eller annan roll i samma organisation, mina föräldrar har lämnat oss och gått till andra sidan, min äldste son har tagit studenten och flyttat hemifrån och släkten har begåvats med två fina småtroll i Eskil och Aila.
Här är jag och sonen, kvällen i september då han flyttade.

Gud och poliserna

Häromdagen så hittade jag några nedskriva rader i en skrivbok.
Det var ett samtal mellan mig och den äldre sonen, han var vid tillfället några år gammal och funderade lite runt sin egen existens och sin födelse.
- Mamma, vem är det som bestämmer när man ska födas och i vilken ordning folk ska födas?
-Jag vet faktiskt inte riktigt hur det funkar svarade jag.
-Men nu vet jag hur det är, utbrast sonen! Gud, hon bestämmer över poliserna och poliserna dom bestämmer över dom andra.
Så var det klart. Så nu vet du hur det är med den saken.

Kanske är det så här Gud ser ut. Hon bestämmer iaf över poliserna.

Kanske det är dessa poliser som bestämde vilket år och dag just du skulle födas?

Städa bänken

Kommer ni ihåg hur det kändes när man gick i skolan och under sista veckan fick städa skolbänken?
Böcker skulle lämnas in och resterande togs hem i en kasse fån Konsum. Jag minns det iaf, och det var en härlig känsla att få göra avslut och veta att man snart skulle få sommarlov. Under sista skolveckan tränade vi även på Den blomstertid nu kommer, det var ju på den tiden skolan gav religiös påverkan till eleverna. Inget negativt med det, det känns ganska bra att kunna någon psalm utantill!

Själv fick jag semester för ett par dagar sen. Jag städade inte någon bänk eller ens något skrivbord men det känns helt ok ändå. Och Den blomstertid nu kommer behöver jag inte längre träna på för den kan jag som sagt var utantill.
Jag önskar dig en härlig sommar!

Filmtips

Har varit lite osynlig här på bloggen ett tag igen, men jag är som en förkylning, när man anar det som minst så dyker jag upp!
Såg en bra film häromkvällen som jag tycker att ni ska se, nämligen The Railway man.
Jag tyckte först att det var en väldigt brun film med krigsinslag, och jag tänkte i mitt stilla sinne att det blir nog fint att ta en liten tupplur en bit in i filmen. Men den var helt enkelt jättebra. En del fruktansvärda scener, så jag rekommenderar att ha en kudde i beredskap om du är känslig. Bra story, som dessutom är sann och bra skådespelare.
Så om du har tid mellan trädgårdsarbete, cykelreparationer, grillningar och allt som hör årstiden till, se den!

Glad påsk!

Glad påsk på er alla!

Vår allas önskan

Jag tror att alla människor har en önskan om att vara behövda på ett eller annat vis. Det är genom andra människor vårt liv får mening. Naturligtvis kan detta visa sig på många sätt, yrkesval, vad vi fyller vår fritid med osv, helt enkelt hur vi väljer att leva våra liv. Men alla kan göra något.

Internationella kvinnodagen

Idag 8 mars är det internationella kvinnodagen och se vilken lämplig limerick jag hittade!

Faktum är att kvinnor har mindre i lön fortfarande! Hur i hela friden kan det vara så? Mer om detta kan du läsa här.
Självklart är ojämlikheten mellan män och kvinnor inte bara en fråga om lön, utan om att vi ska värderas och respekteras jämlikt.

Att få besked

Ibland hejdar sig tiden och ingenting blir sig någonsin likt igen.
En dag i augusti 1995 var jag och jobbade på förvaltningsbyggnaden i skogsbyn. Jag hade haft semester i några veckor men var något så otroligt trött. Knappt hann jag hem efter jobbet innan jag var tvungen att sova några timmar. Jag väntade på att förkylningen som jag trodde jag bar på skulle bryta ut men ingen förkylning kom.
Så den här fina sensommardagen hade jag varit på apoteket på lunchen för att köpa en salva jag behövde. Då passade jag på att köpa en graviditetstest.
Så här inne på toaletten på förvaltningsbyggnaden våning 2 fick jag veta att jag väntade mitt första barn.
Resten av arbetsdagen hade jag lite svårt att koncentrera mig utan satt mest och tittade på björkarna som susade fint i sommarvinden. Jag minns att jag tänkte att nästa gång björkarna får löv så har jag ett litet barn. Det kändes underbart och skrämmande på samma gång och lite chockad var jag allt.
Nu har björkarna hunnit slå ut ganska många gånger sedan dess och mitt första barn är snart vuxen. Kära nån vad tiden går fort.

Vad ångrar du?

Man brukar säga att det är värre att ångra det man inte gjorde än att ångra det man gjorde. Jag kan bara hålla med.
För ca 20 år sedan hade en av de lokala hotellen i byn auktion och ropade ut travar med tallrikar, Vinranka från Gefle. VARFÖR ropade jag inte in en hög? De gick för nästan inga pengar alls. Dumma mig.
Däremot ropade jag in ett linneskåp som jag hade i några år och det var väl bra. Men varför köpte jag inte några tallrikar? Nu vill jag ha dom!

Vad ångrar du?

Lappgubben

Passar väl bra så här dagen före marknaden :)