Mot slutet av 70-talet gick det en Westernserie på TV som hette Macahans, som många av er kommer ihåg! Den gick även i repris på 80-talet. Igår kväll zappade jag runt på alla kanalerna och där var dom igen! Nu var det tydligen två avsnitt efter varandra, helt underbart!! Och konstigt är det, man tror att man glömt, men jag kom ihåg avsnittet fast det var länge sen jag såg det.
På 70-talet såg man troget alla avsnitt och ville inte missa en enda sekund av programmet. Jag och Small Zero var jättekära i Luke (som tusentals andra tjejer) och igår kväll kom jag ihåg varför, han såg riktigt bra ut!!
Ja ni ser ju!
Small Zero fortsatte att söka efter en cowboy i vuxna dar och är idag gift med en man som är lik Josh :)
I avsnitten igår hade ännu inte Aunt Molly kommit in i serien utan fortfarande levde familjen med sin mamma. Vad hände med henne? Jag minns inte?
Och Zeb var som jag minns honom, stor, stark och trygg. När man trodde att det inte fanns någon utväg och det var som värst, då kom Zeb och ordnade allt, kanske med lite pistolskjutning men vad gör det??
Den äldre sonen har bakat Bregottkakor. Roligt och bra att han vill och kan tycker jag! När kakorna åkt in i ugnen så säger jag: Du kanske skulle kunna tömma diskmaskinen?
- Ser jag ut som en kvinna? svarar han (retfullt och med glimten i ögat).
Hans mamma har nu bestämt att han ska tömma diskmaskinen hela veckan som kommer!
En sak är säker, han vet hur han ska få igång sin mamma på alla cylindrar.
I torsdags den 27 januari var det förintelsens minnesdag.
Med den här vill jag hedra alla som helt eller delvis blev berövade sina liv under andra världskriget.
Mina tankar går även till de som finns i krig idag och som indirekt drabbas av det. Till de som måste fly sina länder för att det inte längre går att bo och leva där. Till de pojkar och flickor som kommer till Sverige utan någon vuxen. Jag vet hur ni kämpar.
Idag har vi kastrerat vår katt Malte, han är ganska groggy i skrivande stund. Under en månad ca har han verkligen visat att han har blivit könsmogen, har nästan inte gått att ha honom inomhus för allt jamande. Hankatter mår bäst när dom är kastrerade, könsdriften gör annars att dom ständigt ska ut och söka sig en kattflicka. Hankatter markerar inte heller revir när dom är kastrerade, så man slipper kattpiss runt broar och altaner, vilket gör gemenskapen med grannarna lättare :)
Här är en bild på Malte katt tagen för någon vecka sen, intet ont anades om vad som komma skall.
Var in på vår fina blomsteraffär idag och kollade läget, luktade på blommor som Ferdinand och beundrade de vackra amaryllisarna, i kruka och som lös blomma.
På blomsteraffären kan man köpa både ditten och datten, prydnader, presenter och teer. Man hade en väggprydnad med stora gröna bokstäver där det stod NU på. Efter en småjobbig arbetsdag så kände jag bara JA! Man ska njuta av livet här och nu och störtade hals över huvud in på Kooperativet för att köpa semlor men dom var slut :(
Nå jag njöt av det sköna vädret och det vackra pärlemomolnet som lyste upp vägen där jag gick och tänkte: Ja vi är i underbara januari, året har bara börjat, semlor äter jag en annan dag!
Om du ser några i som åker skidor inne i Jokkmokk då vet du. Det har börjat komma marknadsfolk!! Har dom dessutom ryggsäck och skägg så kan du vara helsäker. Jag mötte några av dom igår utanför en av våra affärer och man kan inte göra annat än att le. Ingen i vår by tar annars skidor till Kooperativet, inte vad jag har sett iaf.
Snöröjarna jobbar med sina traktorer, snömassorna från centrum fraktas bort och gator skrapas.
I stora rondellen har vi alltid en snöskulptur, symbolen som används för Jokkmokks marknad, en ren med sin ägare. Nu står en stor snölåda där och arbetet ska säkert snart sättas igång.
Och så pratas det bland folk. Och bladas i marknadsprogrammet. Vad ska du gå och se? Var ska ni på dans? Får ni besök? Jobbar du?
Med andra ord kan man säga att det är som det brukar och ska vara när det är en vecka kvar innan det börjar.
Här är en gammal bild från Jokkmokk, korsningen Köpmangatan och Storgatan.
Handelsbanken fanns tydligen i det stora huset till vänster i bild. Synd att huset inte fick finnas kvar, för vackert tycker jag att det såg ut att vara! Man kan lite närmare kameran se en vad jag tror är en bensinstation.
Mitt på Köpmangatan ser man en cyklist, det verkar inte vara värsta rusningen på byn direkt. Gamla hederliga telefonstolpar syns lite här och var annars ser det sig ut att vara ganska likt!
Man ska inte upphöra att förvånas. I dagens Aftonblad kan man idag läsa om att skådespelarna Miranda Kerr och Orlando Blooms i början av januari fick en son. Som så många andra föräldrar är dom förstås stolta och visar upp ättelägget på bild. Och nu har det startat en "våldsam debatt på nätet". Det är nämligen inte alla som tycker att det är ok att visa upp bröna för andra. Citat: "– Kvinnor som ammar offentligt får mig att må illa. Det är bara en ursäkt för dem att få visa tuttarna. De är en skam och borde skämmas, skriver en upprörd."
Själv tycker jag att det är en skam att det 2011 finns människor som tycker så. Att amma sitt barn, offentligt och på bild, känns som en helt naturlig sak. Och jag vågar nästan lova för alla ammande kvinnor i världen att knappast någon gör det för att visa upp sig.
Själv ammade jag mina barn lite både här och där, lite när det passade och jag är glad att det funkade så bra. Dom producerade hur bra mjölk som helst och det fanns allt vad sönerna ville ha.
Här i byn förbereds marknaden lite överallt! Det skottas, det byggs, det fixas lite överallt!
Så vad kan passa bättre än Ko över Sarek med Norrlåtar i väntar på marknadsveckan! Låten påminner mig starkt om 70-talet, den gick på lokalradion minst två gånger om dagen!
När jag gick i tredje klass på Västra skolan gjorde filmaren och författaren Boris Erson ett barnprogramsinslag i vår klass, i ett samarbete med folkmusikgruppen Norrlåtar. Jag kommer ihåg att vi satt runt dom när dom spelade och sen att filmteamet filmade när vi lekte ute i snön.
Kan säga att jag skulle väldigt, väldigt gärna se det programmet!
Det trodde ni inte va, att Lindqvist varit med i Bolibompa, eller Halv sex som det hette då!
Barnprogrammen missade man aldrig, först såg man Halv fem på kanal 1 och sen Halv sex på kanal 2.
Här kommer ett smakprov på vad jag tycker är ett typiskt barnprogram på 70-talet, Mumlan från 1973.
Jag gillar soppa. Denna fantastiska maträtt som kan göras i miljoner varianter och smaker. Soppa har räddat mig många gånger, ibland när man kommit hem på eftermiddagen och man inte vet vad man ska äta till middag och ungarna ser desperata ut av hunger. Eller när börsen är skral. Man tager vad man haver som Cajsa Varg sa.
När min svärmor i ungdomens dagar gick i "skolköket", vad jag uppfattat som en utbildning för tjejer efter högstadiet, fick hon lära sig att laga denna soppa. Mina söner älskar den här soppan (ja vi andra i familjen också!).
Fransk soppa
2 stora gula lökar
4-5 hg rökt sidfläsk från Jokkmokkskorv(ta inte kassler eller skinka, det blir inte samma sak)
500 g morötter
5 potatisar
½ dl okokt ris
3 buljongtärningar
vatten
Hacka löken, riv morötterna, skär fläsket i bitar. Bryn detta i en klick margarin i en gryta.
Tillsätt resterande och låt soppan koka ganska länge (du känner på riset när det är mjukt).Smaka av.
När soppan är klar så vispar du sönder allt med elvisp, kanske får du späda med lite vatten.
Livet i byn rör på sig! Solen har för det första börjat lysa på oss varje dag det inte behagar vara molnigt förstås. I ljus vinner vi nu ca en timme per vecka!
Sen är det ett annat ljus som syns, och det är att det lyser i folks ögon, för snart är det marknad!
Man kan säga att det är countdown nu, två veckor kvar tills det börjar!
Förutom att det pratas ganska mycket marknad så har man börjat att frakta bort snö från samhället, så att alla bilar, bussar och folk ska rymmas.
Uppe på hembygdsområdet har man börjat ställa i ordning för den historiska marknaden vad jag har hört och nästa vecka börjar det säkerligen att ramla in "marknadsfolk".
Underbart och härlig stämning är det, precis som det ska vara före Jokkmokks vintermarknad!
Jag hade en arbetskompis en gång i min grönaste ungdom (blott 17 år jag var) som rest runt i Australien. Vid ett tillfälle var han någonstans ute i bushen och får syn på ett Fjällräventält. Han "knackar på", för han förstår ju att det med stor sannolikhet är en skandinav. Ut ur tältet kommer hans lumparkompis!
Min kompis Small Zeros pappa var en gång på resa i USA. I en hiss (om jag minns rätt så hade hissen stannat mellan två våningar) kom han att språka med en svensk. När SZ pappa frågade var i Sverige han kom ifrån, så sa han tveksamt att han nog inte visste var det låg, för det var minsann en liten byhåla som nästan ingen kände till. Nu var ju Small Zeros pappa ganska berest i Svedala, och kände till varenda byhåla norr om Helsingborg. Till slut kom det fram att mannen kom från Porjus! För er som inte vet så ligger Porjus ca 4 mil från Jokkmokk, vår grannby!
En annan sak, fast ändå inte samma som berättelserna ovan är att i mitt inlägg igår hade jag lagt upp en bild på en ganska rolig tant. Så skriver min kompis C på ansiktsboken att hon träffat henne live i Havanna 1999! Inlägget hittar ni här.
På 70-talet var det vanligt med klippdockor i veckotidningar och naturligtvis samlade jag på dom. Mamma hade en veckotidning men mammas moster hade Hemmets veckotidning och det var en bra tidning tyckte jag, för den hade minsann TVÅ sidor med serier OCH klippdocka!! Man klippte ut dom försiktigt, försiktigt, pillrigt var det! Hade man tur så hjälpte en vuxen till, men som jag minns det så var det inte så ofta.
Sen lekte man med dom förstås, bytte kläder på dom och hade sig. Men det roligaste var nog ändå själva samlandet, när man fått tag i någon bra kändis som tex Paul Paljett eller Danny Osmond. Jag minns att jag hade ABBA, Silvia och om jag inte minns fel Family four.
När man inte lekte med dom så låg dom i en gammal chokladask och där är dom nog än idag, för jag har kvar dom. Men jag minns inte riktigt var?
För kanske en så där 10 år sedan fick jag en orkidé av min svärmor, närmare bestämt en Juvelorkidé. På latin heter den Ludisia discolor och kallas även för nybörjarorkidé.
Jag hade den i många år, den växte sakta sakta som orkidéer gör, men blommade som en galning vintrarna igenom. Tyvärr blev den sjuk och gick trots alla möjliga huskurer inte att rädda. Sen dess har jag spanat efter den på blomsteraffärer men inte lyckats få tag på någon förrän idag!
Så här fin är den!
Under åren som gått har jag hunnit köpa och få två andra orkidéer men alltid saknat min juvel!
Inser att det är lite tantvarning på att ha orkidéer men det bjuder jag på!!
Jag gillar fåglar och är särskilt svag för ugglor, detta mytomspunna djur. Ni kan ju gissa om jag blev glad då jag fick den här av min ömma moder! Den hängde alltid i fönstret i köket när jag var liten, jag tyckte att den var så fin och det gör jag ännu! Och nu har den alltså flyttat hem till mig och fått ett annat revir!
Under är den märkt med Skerfe Nilsson Uppsala Sweden. Har sökt på nätet och funnit att hon var textilkonstnär och hette Ingrid i förnamn. Men tydligen fuskade hon och gjorde ugglor också? Någon läsare som vet?
Den här fick jag också av min moder, ett fat som fanns i hennes barndomshem i Klubbudden. Så den är från 30-talet eller tidigare. Det finns ingen stämpel eller märkning på den, är det någon av mina kära läsare som vet var den kommer ifrån?
En annan glad händelse var att det äldre ättelägget bakade drömmar!
Det här är en bild över parken i Jokkmokk 1940. En gissning är att bilden är tagen från det gamla vårdhemmet.
Längst till vänster står gamla tingshuset. I korsningen Storgatan/Köpmangatan står det jag tror var Privathotellet, där bodde min pappa när han som ung kom till Jokkmokk nio år senare. Mellan detta hus och gamla apoteket ser man att det är lummigt och fint och där i grönskan fanns ett fint gammalt timrat hus där min hårfrisörska bodde och jobbade när jag var liten. Synd att det fick stryka på foten för nybyggnationer.
Det mörka huset till höger på bilden är Björkmans hus och där på övervåningen bodde min mamma tillsammans med sina föräldrar från ca -43 och en bit i på 50-talet.
I torsdagens lokalblaska kunde man få information om det kommande årets röda dagar, för många förknippat med ledighet. Året ger inte många extra lediga dagar och tiden fram till påsk beskrivs som "oxveckor" och jag kunde inte annat än hetta till lite.
Vi är många arbetande människor (de flesta kvinnor) som aldrig kan dra nytta av att det är röda dagar och klämdagar. Går man på sin schemarad och julafton eller midsommarafton är en arbetsdag får man vackert ta semester, om det går att få tag på en vikarie. Att vara "julledig" som många är, ja då kan det gå åt kanske tio semesterdagar så det händer aldrig eller sällan då semesterdagar tyvärr inte växer på träd.
På min arbetsplats så har vi inte fasta rader på schemat som man brukar säga, utan vi försöker komma överens om schemat i ett schemaprogram som heter Time Care. Med andra ord kan man påverka lite grann när man absolut vill vara ledig och man kan om verksamheten tillåter, lägga in en långledighet. Men man ska ju ändå jobba sina timmar så då får man vackert jobba som en galning sen. Så mig är det inte värst synd om, tro inte att detta är skrivet i självömkan.
Så om din granne (för du gör ju inte det, du vet ju bättre) gnäller över att julledigheten var kort och dålig, så påminn grannen om att det finns folk som jobbar 24/7.
Jag sitter och ser ett program på kanal 5 där Blondinbella är med.
Jag: Jag måste ju vara Blondinbellas totala motsvarighet.
Sambon: Ja det är klart, du är ju Brunett-Maria!
.... julegranen bäras ut, ut, ut! Så sjöng vi hemma när jag var liten när julen plockades bort och samma sång har jag nynnat på idag. Det är ett stökande, ett plockande och inte är det kul. Som vanligt blev någon liten pryl kvar fast man kollat jättenoga och i år hade vi borta några kartonger som vi brukar använda.
Traditionen att ha julgran kom till Sverige på 1800 talet, då i slott och herresäten. I vanliga stugor blev den vanligare kring sekelskiftet 1900. I slott och herresäten sparades inte julgransdekorationerna från år till år utan det fick tjänstefolket ta reda på om dom ville.
Enligt gammalt skrock får man absolut inte råka ta ut granen med någon dekoration kvar, det ska visst ge olycka åt huset under kommande år.
Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Känner att jag vill ha saker! Äckligt materiella tankar! Gammalt eller nytt, what ever!
Kommer på mig själv att sitta och drömma om dessa fina ljusstakar och är heeelt övertygad att jag skulle vara en mycket lyckligare människa om jag ägde några stycken!
Ja nu fattar ni hur lycklig jag skulle bli!
Ljusstakarna kommer från Gerbera och jag har lånat bilden från deras hemsida.
Det märks att det varit jul. På bron finns någon säck med resterna av de en gång fint inslagna julklapparna, emballage från en ny spis, ett gammalt duschdraperi, en påse med pizzakartonger sedan mellandagarna mm. Intresserad? Jag säljer det på rot, ja jag kan t.o.m tänka mig att betala en slant om skrotet försvinner... Men jag har ju naturligtvis en plan B om ingen är intresserad.
Göran kan bytas mot något annat namn som ni kanske förstår ;)
Idag för 13 år sedan flyttade vi in hit på Finafiskgatan. Jag hade en pojk på 1,8 år och en bebis i magen som sen valde att komma ut 10 dagar senare. Jag var med andra ord högtjock och var ordinerad vila av doktorn då mitt blodtryck tenderade att vara lite högt. Jag kan säga att kombinationen inte var den bästa, jag var otymplig, hade ont och världens sötaste pojk som jag i den mån jag kunde fick springa efter. Det känns inte som 13 år sen kan jag säga.
Tiden går fort och den gör det även NU fast vi är intet ont anandes!
Det här är en av mina favoritlåter. Musiken och texten passar fint ihop och framförallt texten är bra.
Som vuxen inser man ju ett och annat, att alla barn har det inte lika bra när dom växer upp. Vid det här laget har jag mött ganska många som upplevt sig svikna av föräldrar och andra vuxna, föräldrar som inte kunnat försvara sitt barn mot faror och annat hemskt.
Som tur var så har vi människor en inneboende läkande kraft som hjälper de flesta av oss och kunna ta nya tag och blomma ut.
När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut I livet
Är man bara ett tillgivet djur
Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt
Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms I en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor I ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt
Fjärde advent! Stämning och matlagning på schemat!
Mina favorittomtar, Långskranketomtarna! Dom lekte jag med som barn och nu bor dom hemma hos mig. Mamma har köpt dom någon gång på 50-talet. Här flankeras dom av ICAnders tomten!
Den här gjorde jag i 6-årsåldern. Jag ler varje gång jag ser dess sura min!
Två av husets änglar!
Här är Nisse som jag fick av mamma och pappa -86. I mitten en gammal sprucken soppterrin med hyacinter och längst bort Lisa Larssons Adventsbarn. Duken med "Staffan var en stalledräng" är ett kärt barndomsminne!
Julbord!
Dom här tre små söta tomtarna adopterade jag på Kupan för 10 kr.
